Hur skall jag orka?!...Idag fick jag det muntliga beslutet att pga 1 st missförstånd mellan Försäkringskassan och mig så drar dom in min sjukpeng.
Jag har varit sjuk sen 2004 då jag fick en rejäl utmattning och då jag var på väg att tillfriskna 2007 insjuknade jag på nytt och en lång kamp började. 2008 fick jag diagnosen fbromyalgi. Jag har trots 3 barn på halvtid, hus osv hela tiden velat arbetsträna och se vad jag klarar fysiskt. Jag kom med i ett program som heter samverkan mellan Arbetsförmedlingen o Försäkringskassan på 12 månader. Det tog 10 månader tills jag fick på Kappahl. Trots mycket mediciner och en enorm trötthet ville jag detta och jobbade 2 h per dag, just då var det max. Jag hade en underbar chef o likadant arbetskompisar och dom stod lika frågande som jag då jag var tvungen att återgå till "att bara gå hemma" igen efter 2 månader, för trots allt trodde man att de skulle förlänga det för till vilken nytta var det annars? Något resultat fanns det ju inte direkt. Var på möte med de båda inblandade och dom satt mest o ryckte på axlarna och visste inte vad som skulle ske. Min vårdcentral hade påbörjat en rehabiliteringsgrupp som jag kom med i och under tiden jag gick där så ringde min handlägare mig och sa att jag skulle räkna med att bli utförsäkrad, men först så skulle dom skicka mig till en av deras läkare för ett utlåtande (en vanlig allmänläkare). Jag förstod inte riktigt varför för dom hade redan 2 st utlåtande från 2 smärtkliniker med specialister dom skickat mig till för utredning. Jag gick i allafall till läkaren som efter 1h verbal intervju skickade sin uppfattning till F-kassan som sedan utförsäkrade mig. Grunden var att jag hade suttit relativt still denna timmen och kunde återge min sjukhistoria på ett bra sätt. Efter det blev jag som sagt utförsäkrad och min handläggare sa att jag var sjukskriven tom den 20 dec 2010.Jag har mycket problem med minnet periodvis osv så det var det ända jag memorerade att den 21 skulle jag tvingas till arbetsförmedlingen och ställa mig till arbetsmarknadens förfogande på heltid. Jag fick hem papper på beslutet plus en massa andra papper och jag bara konstaterade att jag fått beslutet, jag orkade helt enkelt inte vid det laget läsa igenom det. Så nu står jag här idag och begär sjukpennning för 3 dagar i februari, varvid dom säger att jag inte har någon sjukpenningsgrundad inkomst längre pga att jag inte sökte arbete den 20/12 2010!!...Men trodde att min första arbetslösa dag var den 21 och då var jag på AF och skrev in mig, men enligt dom skulle jag varit där dagen innan alltså. Nu säger dom att jag inget får, så om ca 4 månader har jag ingen A-kassa heller. Jag har alltid försökt hålla mig positiv och inte måla fan på väggen, men denna gången känner jag mig fullständigt färdig. Jag har överklagat men tyvärr så tror jag inte det hjälper, då skall det till ett under. Så med andra ord allt skyddsnät är borta, dom tog just den sista delen...Jag har klarat alla motgångar hittills men nu vet jag inte längre.
Jag är faktiskt en av dom som VILL jobba i den mån jag kan..
Annika
2 kommentarer:
Blir bara så arg när jag läser vad du skriver.De behandlar sjuka människor värre än ja,jag vet inte vad.Är själv i rehabsamverkan och arbetstränar på ett kanonställe.Lugnt,förståelse och jag önskar att jag fick vara kvar men på den nivå jag klarar.Enligt af har jag för långt avstånd dit men mitt psyke orkar bara inte börja leta ny plats när jag har ett ställe som funkar.Hoppas det går bra för dig,jag önskar all lycka.Förstår din situation.Du har ju inte valt att hamna i detta fibrohelvete som är tillräckligt straff utan att bli misstrodd och överkörd.Tänker på dig.<3 Agnetha
Hej Agnetha..
Tack för din kommentar:))
Ja jag har klarat i princip allt motstånd tidigare under mina 7 år som sjuk, men nu känns det inte som jag gör det denna gången. Känns som hela kroppen klappat ihop:(
Tänker på dig med och hoppas verkligen du slipper leta nytt
<3 Annika
Skicka en kommentar