måndag 21 mars 2011

Ingen styrka kvar.....

Hur skall jag orka?!...Idag fick jag det muntliga beslutet att pga 1 st missförstånd mellan Försäkringskassan och mig så drar dom in min sjukpeng.
Jag har varit sjuk sen 2004 då jag fick en rejäl utmattning och då jag var på väg att tillfriskna 2007 insjuknade jag på nytt och en lång kamp började. 2008 fick jag diagnosen fbromyalgi. Jag har trots 3 barn på halvtid, hus osv hela tiden velat arbetsträna och se vad jag klarar fysiskt. Jag kom med i ett program som heter samverkan mellan Arbetsförmedlingen o Försäkringskassan på 12 månader. Det tog 10 månader tills jag fick på Kappahl. Trots mycket mediciner och en enorm trötthet ville jag detta och jobbade 2 h per dag, just då var det max. Jag hade en underbar chef o likadant arbetskompisar och dom stod lika frågande som jag då jag var tvungen att återgå till "att bara gå hemma" igen efter 2 månader, för trots allt trodde man att de skulle förlänga det för till vilken nytta var det annars? Något resultat fanns det ju inte direkt. Var på möte med de båda inblandade och dom satt mest o ryckte på axlarna och visste inte vad som skulle ske. Min vårdcentral hade påbörjat en rehabiliteringsgrupp som jag kom med i och under tiden jag gick där så ringde min handlägare mig och sa att jag skulle räkna med att bli utförsäkrad, men först så skulle dom skicka mig till en av deras läkare för ett utlåtande (en vanlig allmänläkare). Jag förstod inte riktigt varför för dom hade redan 2 st utlåtande från 2 smärtkliniker med specialister dom skickat mig till för utredning. Jag gick i allafall till läkaren som efter 1h verbal intervju skickade sin uppfattning till F-kassan som sedan utförsäkrade mig. Grunden var att jag hade suttit relativt still denna timmen och kunde återge min sjukhistoria på ett bra sätt. Efter det blev jag som sagt utförsäkrad och min handläggare sa att jag var sjukskriven tom den 20 dec 2010.Jag har mycket problem med minnet periodvis osv så det var det ända jag memorerade att den 21 skulle jag tvingas till arbetsförmedlingen och ställa mig till arbetsmarknadens förfogande på heltid. Jag fick hem papper på beslutet plus en massa andra papper och jag bara konstaterade att jag fått beslutet, jag orkade helt enkelt inte vid det laget läsa igenom det. Så nu står jag här idag och begär sjukpennning för 3 dagar i februari, varvid dom säger att jag inte har någon sjukpenningsgrundad inkomst längre pga att jag inte sökte arbete den 20/12 2010!!...Men trodde att min första arbetslösa dag var den 21 och då var jag på AF och skrev in mig, men enligt dom skulle jag varit där dagen innan alltså. Nu säger dom att jag inget får, så om ca 4 månader har jag ingen A-kassa heller. Jag har alltid försökt hålla mig positiv och inte måla fan på väggen, men denna gången känner jag mig fullständigt färdig. Jag har överklagat men tyvärr så tror jag inte det hjälper, då skall det till ett under. Så med andra ord allt skyddsnät är borta, dom tog just den sista delen...Jag har klarat alla motgångar hittills men nu vet jag inte längre.

Jag är faktiskt en av dom som VILL jobba i den mån jag kan..
Annika

lördag 19 mars 2011

De sista månaderna har varit både lätta och sanslöst jobbiga. Ibland känner man sig faktiskt som olika personer haha...Lite skoj lite allvar men dock ändå. Rent mentalt så är jag en stark person men ju mer kroppen flippar ut desto svagare blir jag och då blir det givetvis så att det blir extra tufft att ta motgångar. Och detta kan dessutom ändras under en dag, som tex om jag känner mig lite off för något så om kroppen är okej så tar jag inte det så hårt men om kroppen flippar ut så kan jag nästan bli så ledsen att det skapar ångest.

Så livet är verkligen som en berg och dalbana. Detta är den svåraste biten att förklara för människor runt omkring. För visst förstår jag att man uppfattas som en väldigt märklig person, när man faktiskt är i grund o botten lika "normal" som alla andra:))...hahaha....vad nu normal är;)

Jag kan även känna att jag i perioder har svårt för att kommunicera, pga att kroppen dels har en massa symtomer, värk etc, som belastar hjärnan plus alla mediciner man tar, som oxå påverkar misstänker jag.

Fast sen finns det perioder då jag känner mig mer skärpt än någonsin och det är ju tack var de perioder man får styrka ifrån och som gör att man vet att man är vid sina sinnes fulla bruk trots allt:)))

Jag har ingen aning om jag gjort mig förstådd i detta inlägget haha...kommentera gärna, det finns kanske fler som känner/tänker likadant.....eller inte haha..

Have a superduper nice day <3

onsdag 9 mars 2011

Oh my god...

Jag har ju inte skrivit här inne på evigheter! Har gjort den del förändringar i bloggen tidigare vilket resulterat i att bloggen ser rörig ut, vad det gäller skriften. Den har hamnat på lite olika ställen, well det var mest ett konstaterande, för vem orkar bry sig haha....

Har som sagt inte varit inne sen i Augusti i fjol, så jag började med att byta namn, som en markering på en ny början. Jag har oxå läst en del inlägg jag gjort och jag säger bara vad det gäller vissa av de inläggen; Oh my god!!!...Så deppig jag låter för det mesta i de inäggen...Visst vet jag att det går upp och ner men enligt de inläggen verkade det mest gå neråt....

Sitter och funderar på vad som förändrats eftersom jag känner inte alls så i dagens läge (trots att känslolivet inte är på topp utav utomstående orsaker).....Nej jag känner mig ändå ganska positiv, trots att det gör ont så in i h-e!!!....Kanske har man ändå börjat vänja sig vid allt negativt i kroppen för det har ändå gått 4 år sen jag fick diagnosen.....Ja vem vet....ingen haha...

Annars har jag som ni andra fibromänniskor många utav de symtomer som beskrivs och äter smärtstillande varje dag. Denna vintern har ju inte varit lätt med dennna kylan, heller..Men tror blint på att våren är på G:)))....Sommaren är ju klart bäst för mig, jag mår helt enkelt bättre då. Just nu är det extra mycket ont, pga att jag har mens (blir alltid mkt sämre då) samt att det har blivit väderförändringar, ja och vad blåsten ställer till med skall vi inte tala om......


Nej nu börjar det dra i ögonen, så det blev bara en väldigt liten uppdatering. Som sagt, jag mår som jag gjort hela tiden innan men försöker att inte lägga fokus på det och försöker vara den jag alltid varit, den positiva(nja..förutom den perioden då jag bloggade sist haha) och jag vet att det är j-t svårt i mellanåt...men man måste försöka:))

Skickar en tanke till er alla drabbade <3