Ingen styrka kvar.....

Hur skall jag orka?!...Idag fick jag det muntliga beslutet att pga 1 st missförstånd mellan Försäkringskassan och mig så drar dom in min sjukpeng.
Jag har varit sjuk sen 2004 då jag fick en rejäl utmattning och då jag var på väg att tillfriskna 2007 insjuknade jag på nytt och en lång kamp började. 2008 fick jag diagnosen fbromyalgi. Jag har trots 3 barn på halvtid, hus osv hela tiden velat arbetsträna och se vad jag klarar fysiskt. Jag kom med i ett program som heter samverkan mellan Arbetsförmedlingen o Försäkringskassan på 12 månader. Det tog 10 månader tills jag fick på Kappahl. Trots mycket mediciner och en enorm trötthet ville jag detta och jobbade 2 h per dag, just då var det max. Jag hade en underbar chef o likadant arbetskompisar och dom stod lika frågande som jag då jag var tvungen att återgå till "att bara gå hemma" igen efter 2 månader, för trots allt trodde man att de skulle förlänga det för till vilken nytta var det annars? Något resultat fanns det ju inte direkt. Var på möte med de båda inblandade och dom satt mest o ryckte på axlarna och visste inte vad som skulle ske. Min vårdcentral hade påbörjat en rehabiliteringsgrupp som jag kom med i och under tiden jag gick där så ringde min handlägare mig och sa att jag skulle räkna med att bli utförsäkrad, men först så skulle dom skicka mig till en av deras läkare för ett utlåtande (en vanlig allmänläkare). Jag förstod inte riktigt varför för dom hade redan 2 st utlåtande från 2 smärtkliniker med specialister dom skickat mig till för utredning. Jag gick i allafall till läkaren som efter 1h verbal intervju skickade sin uppfattning till F-kassan som sedan utförsäkrade mig. Grunden var att jag hade suttit relativt still denna timmen och kunde återge min sjukhistoria på ett bra sätt. Efter det blev jag som sagt utförsäkrad och min handläggare sa att jag var sjukskriven tom den 20 dec 2010.Jag har mycket problem med minnet periodvis osv så det var det ända jag memorerade att den 21 skulle jag tvingas till arbetsförmedlingen och ställa mig till arbetsmarknadens förfogande på heltid. Jag fick hem papper på beslutet plus en massa andra papper och jag bara konstaterade att jag fått beslutet, jag orkade helt enkelt inte vid det laget läsa igenom det. Så nu står jag här idag och begär sjukpennning för 3 dagar i februari, varvid dom säger att jag inte har någon sjukpenningsgrundad inkomst längre pga att jag inte sökte arbete den 20/12 2010!!...Men trodde att min första arbetslösa dag var den 21 och då var jag på AF och skrev in mig, men enligt dom skulle jag varit där dagen innan alltså. Nu säger dom att jag inget får, så om ca 4 månader har jag ingen A-kassa heller. Jag har alltid försökt hålla mig positiv och inte måla fan på väggen, men denna gången känner jag mig fullständigt färdig. Jag har överklagat men tyvärr så tror jag inte det hjälper, då skall det till ett under. Så med andra ord allt skyddsnät är borta, dom tog just den sista delen...Jag har klarat alla motgångar hittills men nu vet jag inte längre.

Jag är faktiskt en av dom som VILL jobba i den mån jag kan..
Annika

De sista månaderna har varit både lätta och sanslöst jobbiga. Ibland känner man sig faktiskt som olika personer haha...Lite skoj lite allvar men dock ändå. Rent mentalt så är jag en stark person men ju mer kroppen flippar ut desto svagare blir jag och då blir det givetvis så att det blir extra tufft att ta motgångar. Och detta kan dessutom ändras under en dag, som tex om jag känner mig lite off för något så om kroppen är okej så tar jag inte det så hårt men om kroppen flippar ut så kan jag nästan bli så ledsen att det skapar ångest.

Så livet är verkligen som en berg och dalbana. Detta är den svåraste biten att förklara för människor runt omkring. För visst förstår jag att man uppfattas som en väldigt märklig person, när man faktiskt är i grund o botten lika "normal" som alla andra:))...hahaha....vad nu normal är;)

Jag kan även känna att jag i perioder har svårt för att kommunicera, pga att kroppen dels har en massa symtomer, värk etc, som belastar hjärnan plus alla mediciner man tar, som oxå påverkar misstänker jag.

Fast sen finns det perioder då jag känner mig mer skärpt än någonsin och det är ju tack var de perioder man får styrka ifrån och som gör att man vet att man är vid sina sinnes fulla bruk trots allt:)))

Jag har ingen aning om jag gjort mig förstådd i detta inlägget haha...kommentera gärna, det finns kanske fler som känner/tänker likadant.....eller inte haha..

Have a superduper nice day <3

Oh my god...

Jag har ju inte skrivit här inne på evigheter! Har gjort den del förändringar i bloggen tidigare vilket resulterat i att bloggen ser rörig ut, vad det gäller skriften. Den har hamnat på lite olika ställen, well det var mest ett konstaterande, för vem orkar bry sig haha....

Har som sagt inte varit inne sen i Augusti i fjol, så jag började med att byta namn, som en markering på en ny början. Jag har oxå läst en del inlägg jag gjort och jag säger bara vad det gäller vissa av de inläggen; Oh my god!!!...Så deppig jag låter för det mesta i de inäggen...Visst vet jag att det går upp och ner men enligt de inläggen verkade det mest gå neråt....

Sitter och funderar på vad som förändrats eftersom jag känner inte alls så i dagens läge (trots att känslolivet inte är på topp utav utomstående orsaker).....Nej jag känner mig ändå ganska positiv, trots att det gör ont så in i h-e!!!....Kanske har man ändå börjat vänja sig vid allt negativt i kroppen för det har ändå gått 4 år sen jag fick diagnosen.....Ja vem vet....ingen haha...

Annars har jag som ni andra fibromänniskor många utav de symtomer som beskrivs och äter smärtstillande varje dag. Denna vintern har ju inte varit lätt med dennna kylan, heller..Men tror blint på att våren är på G:)))....Sommaren är ju klart bäst för mig, jag mår helt enkelt bättre då. Just nu är det extra mycket ont, pga att jag har mens (blir alltid mkt sämre då) samt att det har blivit väderförändringar, ja och vad blåsten ställer till med skall vi inte tala om......

Nej nu börjar det dra i ögonen, så det blev bara en väldigt liten uppdatering. Som sagt, jag mår som jag gjort hela tiden innan men försöker att inte lägga fokus på det och försöker vara den jag alltid varit, den positiva(nja..förutom den perioden då jag bloggade sist haha) och jag vet att det är j-t svårt i mellanåt...men man måste försöka:))

Skickar en tanke till er alla drabbade <3

Arbetsträning, fibro och diabetes....

Oj vad länge sedan jag skrev här.....Men någon vecka efter sista inlägget så började jag min arbetsträning i en klädbutik. Så jäkla roligt och jag trivs vaje minut, men GIVETVIS finns där en baksida. Efter jobb på endast 2 h så är jag helt SLUT både fysiskt och mentalt...Mmm...kanske svårt för många att förstå och som säger: men hallå efter bara 2 h??!!! Japp det är definitivt max för mig just nu och förmodligen en tid framöver. Dessutom äter jag starka smärtstillande hela tiden, annars hade jag nog inte kunnat jobba överhuvudtaget..

Efter jobb så är det bara att äta när man kommer hem, tvätta av sminket, byta kläder och sen i säng någon timme. Inte alltid att jag somnar men ligger liksom i dvala och försöker återhämta mig. Men helt ärligt så känns det som om allting i hemmet står på vänt för att jag skall jobba. Bara det att jag kan inte riktigt tänka mig att återvända till att inte jobba, nu när jag fått smak på det. Jag vet att jag är dum mot min kropp och knopp, men psykiskt mår jag så bra av att jobba med något som man älskar, mmm precis kläder haha...Nja inte bara det för dessutom så är det jättebra arbetskompisar och en underbar chef som verkar till att förstå mina svårigheter på riktigt. Dessutom jobbar hon med oss ute i butiken, vilket är väldigt positivt.

Så kontentan av min arbetsträning är att jag mår mycket sämre i kroppen, mycket mer smärta som inte mina smärtstillande tar men oxå mentalt mycket bättre.

Jag är inte den typen av människa som oroar mig för att jag ev lider av än det ena än det andra, men nu börjar jag undra lite. Min storebror har ju diabetes och med de signaler jag får i min kropp så börjar jag undra så klart. Perioder får jag en akut törst som inte liknar något annat och kissa, ja det gör jag alldeles för ofta för att det ska kännas normalt. Då pratar vi om typ 6 ggr även under natten. Får dessutom såna blodsockerfall och jag blir helt skakig. Jag vet ju att fibron härmar andra sjukdomar men dettta känns annorlunda. Fått infektioner i huden, helt oförklarligt, mer illamående än vanligt, huvudvärk också mer än vanligt...

Well det kanske bara är fibron som spelar mig ett spratt, men ni som har erfarenhet av just diabetes eller råkat ut för samma, skriv gärna så jag kanske kan hitta förståelse.

Ha det gott alla fibrosar...KRAM <3>

Min privata trädgårdsmästar...where are you?

Ja det kan man ju lugnt fråga sig. Tycker jag borde ha bättre hyfs på henne nu efter de sista 20 åren, men NOT!!!

Att man ska behöva böna o be om LITE hjälp och det enda hon gör är gnäller om hur dåligt hon mår osv....vem bryr sig:-S

Jag menar, hur jobbigt är det att klippa gräset o trimma kanterna..hm...ett par timmars arbete är vad vi snackar om. Dessutom det enda hon gjort innan idag är; varit och sopsorterat på tippen och då också övningskört med dottern, samt haft besök av en supergo tjej som hon känt sen hon var 18 eller nått.

I allafall så lyckades jag övertala henne:))....mm...och nu är hon ännu gnälligare haha efter lite jobb....well well....jag sa; ta smärtstillande o sätt dig o blogga eller nåt. Japp så det gjorde jag, trots tröttheten och värken osv.

Love din privata trädgårdsmästare....ME......

Måendet efter studenten osv....

Usch, jag mår inget vidare....All psykisk stress innan studenten får jag betala för nu. Ändå finns det inte speciellt mycket tid över för mig själv trots min sjukskrivning. Dagen då det var student så lyckades jag vara okej så pass att jag klarade mig utan vila under denna låånga dag. Dagen efter var ganska okej till min stora förvåning så jag städade igenom hela nedanvåningen. Sedan kom Söndagen, alltås igår och då tog jag lite tid till mig själv o slingade håret och passade på att hälsa på min bästa killkompis. Men efter typ 2 h prat så vart jag helt slut och fick köra hem....

Idag efter en dålig natts sömn, skall jag och den äldsta till arbetsförmedlingen och skriva in henne som arbetssökande och sen en massa annat som måste fixas inför de 2 yngre flickornas avslutningar imorgon.

Fast det enda jag vill är att vila, jag mår illa, huvudvärk, ont överallt...plus en magkatarr som inte vill ge med sig......ja med andra ord som en rejäl bakfylla. Men det e bara å bita ihop som man gör varje dag och göra det som måste göras. Denna sjukdomen hade varit lite lättare om man varit 2 st vuxna i hushållet ist för ensamstående. Så de dagar eller tider då jag mår mindre bra så kunde jag få kopplat av på riktigt och så kunde den andra vuxna ta över ansvaret.

Dessutom på detta så strular AF o FKassan med mina pengar. Den ena skyller på den andra osv och det är enormt stressande det här med mina pengar. Den psykiska stressen är värre än om jag är igång fysiskt.......

Nytt utseende på min blogg...

Även om sommaren inte riktigt kommit ännu så vill jag ändå ändra bloggens färger så den passar mer till säsongen och med det hoppas vi att sommaren snart är här.



Vi behöver ju alla ha sol o värme för många orsaker, men just nu mest för humörets skull tycker jag. Inte för att jag har direkt dåligt humör men man blir trots allt gladare osv av sol. Man känner sig piggare o fräschare till skillnad från nu haha....Nu känns det som man inte har långt kvar tills pensionen:-S



Och om nu inte solen o värmen hade tänkt visa sig speciellt mycket denna sommaren så kan man ju alltid hoppas att det kommer annat som kan pigga upp en;).......



Ja visst är det kärlek jag tänker på, för det är ju ändå så att LOVE piggar upp en oavsett årstid, väderlek osv......

Trött jag blir!!!

Efter att varit nästintill lamslagen av den ursprungliga sjukdomen fibromyalgin under den extremt kalla vintern så såg man fram mot våren och hoppades att den skulle underlätta, varjefall såpass att jag kunde påbörja mitt icke existerande sociala liv....
Och jag har känt att det vändt såpass att det finns fler bra stunder än dåliga, så nu skall det socialiseras så det stänker om det!!!

Men vad händer då, JO min bil kraschar helt och hållet....men efter sol kommer ju regn som dom säger...(fniss) och japp det kunde jag konstatera att i mitt fall inträffade det varjefall en gång då banken godkännde mitt låntagande trots min sjukskrivning.....Jag köpte en bil och lyckan var total...yeahhhh!!!

NU kan jag köra och hälsa på alla som jag gett återbud efter återbud pga sjukdomen eller bil, typ...
Men NOT, då blir först den ena dottern sjuk, sedan nästa och till sist den tredje som blir såpass att 2 läkarbesök krävs på samma vecka...stackars barn. Men vi ser ljuset;).....Hon är på bättringsväg och hennes mamma kan börja så smått slänga ur sig till lite vänner att: SNART kommer jag och hälsar på för nu har jag som sagt en bil....Yeahhh.....

Men NOT!!!!!

Nej nu har jag nästan tappat rösten, feber, infektion och ont i bihålerna, så där flög mitt så efterlängtade sociala liv!!!
Vet inte hur många ggr det sista halvåret som jag typ lovat att jag skall komma och hälsa på folk men pga av kass bil och sjukdomen så har det blivit stopp. Jag har full förståelse för dom som skiter i en helt och hållet efter avbokning på avbokning.....Men till er vill jag säga att jag vill så gärna träffa er men numera så är det inte min hjärna som bestämmer utan metadels min kropp. Kommunikationen mellan min hjärna och kropp är bruten för alltid och framtid. Så hur gärna jag än vill så är det inte jag som bestämmer utan som sagt min KROPP!!!

Men jag har inte tappat tron riktigt än så till er som väljer att stanna kvar som mina vänner - Jag kommer en dag men när vet jag inte riktigt än....

Love to you......

Klok som en bok - Skulle inte tro det...

Man gnäller på barnen ifall dom efter upprepade misstag inte lär sig men har man själv rent mjöl i påsen?
Under den sista vintern som dessutom var den värsta min fibro har gått igenom, så trodde jag att jag sänkt mina krav på mitt liv....Då menar jag vad det gäller i princip allt!!!......

Under Vintern har det varit såhär;

Jag städade inte lika ofta (har alltså varit grym pedant)

Inte lika petig med att stryka (när barnen var små strök jag tom deras babytrosor)

Kunde låta saker ligga framme (återigen grym pedant)

Städade inte som en gnu innan fest eller kalas eller besök etc. (Förr städade jag tom garaget ifall någon av gästerna hade något ärende dit)

Tur man var som sämst i kroppen då det var snö som täckte trädgårdens göromål ( Förr krälade man i trädgården/rabatterna titt som tätt from Mars-Sept)

Ifall det var disk i vasken så kompromisade jag med mig själv och lade en snygg handduk över

Lät flickorna sköta sina rum själva ( Dett är ett STORT framsteg)

osv..............................

Men ni kanske förstår vad jag är för typ av människa i grunden.......Men som sagt det var under vintern. Fast jag får ändå medge att jag HAR ändrat på mig MEN det jag vill komma fram till här är att när perioderna med fler "måbrastunder" börjar öka då ökar även mina krav igen. Pga av sjukdomen kan jag aldrig bli som förr men för att vara sjuk så har jag fortfarande alldeles FÖR höga krav!!!

Jag tror att någon vill säga något till mig genom att först ge mig en kraftig utmattningsdepresion och inte nog med det utan sedan en sjukdom med även sk fysiska hinder......Så klok jag känner mig just nu, fast sanningen är den att detta har jag kommit fram till för länge sedan men tror ni verkligen att jag har lärt mig något?!!!...Jodå, men VÄLDIGT LITE för att vara en 41-årig vuxen kvinna med 3 barn:-//

Thats ME......

Bota Fibro med hjälp av terapi?

Nja det får jag ju säga att det tror jag inte alls på men däremot så tror jag att man kan underlätta den med hjälp av rätt typ av terapi. Har man mycket som tynger en eller en s.k tung ryggsäck att bära så påverkar det säkert fibron negativt. Jag kan ju i och för sig bara gå till mig själv men jag har märkt skillnad då jag varit lycklig och olycklig. Dessutom så har jag fortfarande supersvårt att acceptera sjukdomen och det har säkert många fler och då kan kanske terapi hjälpa att acceptera och komma vidare.....

Sen finns det ju kognitiv beteende terapi som jag tror alla fibropersoner skulle behöva, med tanke på att det oftast är människor som har alldeles FÖR höga krav på sig själv och skall/vill hjälpa hela världen. Vi behöver ändra vårt tänk!!...Inte fortsätta som förut utan vi behöver verkligen hjälp med att växla ner men samtidigt acceptera och fortsätta älska sig själv...

Over & Out

from

En som har en lång väg kvar till acceptans

Världens bästa exman

Vi skilde oss 2000 och har sedan dess varit typ bästa vänner, alltså mer som bror och syster. Vi kommer mycket bättre överens som vänner...

Häromdagen så ringde han och hade bokat en tid till sin bankman och ville följa med som referens typ och se om jag kunde få ett lån, till ex diskmaskin, bil etc. Men som väntat sa dom att jag var alldeles för långt ifrån deras kalkyl, så tyvärr. Men trevlig som hon var satt vi kvar och pratade lite och hon frågade bla HUR jag hade klarat av ekonomin och jag svarade att jag har alltid varit van att leva efter en liten plånbok osv....

Innan vi gick så sa hon att hon skulle göra ett försök att få igenom det för om jag fick ett lån och slog ihop småskulder bla så skulle mina utgifter minska radikalt. Men sa hon, ha inga förhoppningar. Nej svarade jag, för det hade jag faktiskt inte.....

Ca 20 min senare ringde hon och sa; NU kör vi!!!

Jag fattade först inte men hon hade lyckats med det som jag aldrig trodde skulle gå!!!

Så ingen är för tillfället gladare än jag..Yeahhhhh

Hade det inte varit för min exman´s hjälp så skulle jag aldrig fått igenom det för jag hade inte tagit steget till ens ett besök på banken i tron om att det aldrig kom till att hända....

Peace Love & Understanding

Happywomen

Otvungna saker = Mindre press

Japp, då har jag haft en bra dag och vad kunde inte vara mer passande än att ta sig ut i trädgården och försöka fixa det värsta nu inför våren/sommaren.......

Igår var liksom alla grannarna ute och fixade och då kunde inte jag för som jag skrev i bloggen tidigare idag så måste man hushålla med krafterna/orken. Så igår försökte jag göra det jag behövde göra inomhus, men samtidigt tog jag det ganska lugnt. Jag passade på när jag lagade middag, att göra så där fanns till idag oxå utifall jag kände mig bättre idag så jag kunde pyssla med något, vilket blev...just det.... TRÄDGÅRDEN ...yeahhh..

Ja och nu sitter man här och hjärnan är det enda som för tillfället fungerar, knappt det!!!!!.....Inte mycket annat, för nu har kroppen sagt STOPP. Men jag var ju förberedd och har inga fler direkta måsten de närmsta dagarna. Fast jag hoppas att jag kan ta mig in i duschen så småningom för det behövs:))

Min yngsta dotter Ronja Rövardotter hjälpte mig och utan hennes hjälp hade jag ALDRIG fått undan så mycket. Igår fixade hon hela sin storasysters rum och det var inte så lite det för där var nog inte en fläck på golvet där det inte fanns kläder haha....

En liten tanke som just dök upp

Jag tycker det är så mycket lättare att göra oplanerade saker. Med det menar jag att om jag bokar något eller...ja att om något är bestämt så får jag oftast ångest. Tror det bottnar i att jag känner ett tvång av att kroppen bara MÅSTE fungera......Desto lyckligare blir jag då jag vaknar och har en orörd dag och tycker mig vara hyfsat bra och sen fixar saker som behövs, UTAN pressen som i sin tur ger ångest som i sin tur gör kroppen sämre.....Hm.....Förstod ni detta, för det vette fasiken om jag själv gjorde det....:)

Peace Love & Understanding

Förklaring av sjukdomen....

Är det bara jag som har så väldigt svårt för att förklara vad det gäller fibron? Varje gång jag skall börja så kommer jag inte på vad jag skall säga och det blir typ något liknande som: Öhh..ja det liksom e ett fel i ryggmärgen som ställer till det för hela kroppen och hjärnan...öh...

Ja hur låter det i öron som inte tillhör en fibroperson? Ja...förmodligen helt KNÄPPT!!

Det är den stora anledningen till varför jag inte gärna visar mig ute, tex på min framsida av huset (där grannarna går) utan att jag hellre är på baksidan där jag kan vara för mig själv....
Eller att jag drar mig undan folk överhuvudtaget, för dels har jag som sagt svårt att förklara vad jag lider av och dels så vet jag inte vad jag skall svara då folk ställer frågan; Hur mår du?

Jag VET att det lyser isoleringstendenser så det skriker om det, fast jag är rätt van för jag har haft det sedan jag fick den första "sjukdomen" utmattningsdepresionen" som inte heller är så lätt att förklara, därav......

Och det mesta har alltså i grund och botten att göra med 2 saker:

Människor förstår inte om dom inte med ögat SER att någon är sjuk..... och för
att JAG är likadan....nja eller jag börjar sakta men säkert ta in motsatsen och det är mycket pga att jag numera har en helt underbar virituell vänskap på fibrosidan som gett mig massor av insikt i sjukdomens vardag.

Man har ju hört detta ex antal ggr i sitt liv:

Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad...

Japp och om jag då har svårt för det här som inte ögat ser, hur skall jag då kunna kräva det av andra?

Why? You know why!!!!...

Usch just nu är jag riktigt trött på detta!!!...

Speciellt eftersom:

1. 
   
   Jag måste fylla i nya papper till F-kassan. För nu har jag haft aktivitetsstöd i 3 månader och skall nu tillbaka till rehabiliteringspeng. Var det ens lönt att ändra det från början. Bara väldigt mycket onödig stress för mig o pappersarbete. Dessutom så har jag inte ens haft rätt ersättning under dessa månader för antingen är det de ena eller det andra som de kan hänga upp sig på och kräver ännu fler "detaljer" innan rätt ersättning betalas ut


2. 
   
   Diskmaskinen är i sönder och jag ligger efter med disken.


3. 
   
   Likaså med tvätten


4. 
   
   Måste betala 2 räkningar som utav någon anledning inte blev betalda då jag var i Thailand och glömt det gång på gång.


5. 
   
   Måste byta däck på bilen annars kör jag olagligt.


6. 
   
   Måste oxå få bilen lagad, förmodligen behövs det nya bromsskivor och måste inhandla det samt be någon om hjälp.


7. 
   
   Söka fonder, vilket är ett enormt jobb i sig.

Ja och för att det finns SÅ mycket till som kan läggas till i denna listan men för tillfället orkar jag inte skriva så mycket mera, har ont.

I dag:

Mår jag illa, ont i nacken som f-n, TRÖTT, ont i huvudet, ont i ögonen, för axlarnas del känns det som jag går och bär på 20 kg bröst, feberkänsla, bihållsinflamationkänsla, skakig och givetvis öm/ont i resten av kroppen...

Jag säger; WHY?

Fibron säger; YOU know why!!

See you ....

Kreativ på låg nivå....

Jag har länge undrat hur man byter teckensnitt o färg på texten här i bloggen och ...

NU HAR JAG HITTAT DET!!!!

Hahahahaha...Så löjligt glad man kan bli för en sådan liten sak

Skrev ett inlägg tidigare om hur jag mådde idag och kreativ som man är så trots måendet så vill man pyssla med någonting...

Säkert en del som tänker men va fasiken det e ju hur enkelt som helst och det håller jag med om nu. Det var ju liksom rätt framför mig hela tiden...MEN SOM SAGT, att det uppenbara är inte alltid det man ser, eller hur...

Over and out.....Hugs..

Min hjärna vill en sak men min kropp en annan..

Japp så är det nästan alltid och det är mest troligt att jag får leva med det resten av livet.
Nu har jag haft en vecka med hyfsad ork så det har blivit skurat, tvättat, putsat fönster m.m Men det verkar slut med det för tillfället för igår så blev jag dålig och idag skall vi inte snacka om. Gick upp imorse 06 och barnen var iväg strax efter 08 och sedan damp jag i säng. Vaknade halv elva och var uppe i 45 min sen i säng igen i flera timmar o vaknade 14.15.
Åh jag som vill fortsätta fixa o dona. Jag vill orka/kunna städa, tvätta, putsa fönster, sortera saker, köra till tippen m.m.....Klart jag vet att det kommer en bra period så småningom men jag vill ju inte vänta, men som sagt hjärnan vill men inte kroppen, så det är bara till att försöka acceptera. Egentligen är det ju löjligt att jag inte kan acceptera med tanke på att jag vill att alla andra skall acceptera det..hm...japp dubbelmoral så det stänker om det. Fast jag erkänner att jag är dubbelmoralens väktare.

See you...The dubbelmoralwomen :)))))

Wow, vilken vecka....

Wow vilken vecka:))

Jag kom hem från Thailand och kroppen blev dålig till skillnad från tiden i Thailand. Men efter några dagar så nog vågar jag påstå att jag kände en förbättring, jag har kunnat vara igång med något projekt varje dag i princip. Jag har varit ute på långpromenad med en kilkompis från byn och en av dagarna käkade vi sushi och kollade en film. En underbar känsla sprids i kroppen då man orkar/kan vara social. Jag vet knappt hur man annars stavar till ordet social...haha...

Fast idag på min födelsedag har jag mer eller mindre varit däckad...men å andra sidan som jag har njutit de andra dagarna, så det har varit värt det.

Ja, jag glömde helt å berätta att jag förstörde min kylskåpsdörr...hm...
Det fanns några fläckar som inte gick bort och till sist tar man vad som helst bara det fungerar och oavsett konsekvensen......JA JA JA...Jag borde lärt mig men jag kan väl skylla på att jag lever ihop med 3 döttrar i åldrarna allt från yngre tonåren till den äldre tonåren, så jag vågar nog påstå att jag...........

är VÄLDIGT påverkad tidsvis av deras naivitet...hahaha.....

Med det i åtanken så blev min kyslskåpsdörr outstanding VIT o FIN.....tills...
att jag såg den från sidan....NEJ!!!!!!!!!!......Det såg ut som jag slippat den delvis. Mao den såg förjäklig ut....Hade jag haft gott pengar så hade jag numera varit en stolt ägare till ett nytt kylskåp, men NOT!!!!...............

Jag är nu en mindre stolt ägare till ett kylskåp insmetat i trälack....hm......

See you.....

Så lycklig man kan vara över att kunna städa ett skitit dass...

Idag har det varit en riktigt bra dag. Vaknade och kände mig först helt groggy och la mig igen och vaknade men samma visa så efter ytterliggare ca en timmes sömn så kändes det bättre. Som Vanligt när jag vaknat så är det först medicin och sen bara sitta och försöka vakna till i kroppen´och det är då man undrar; Vem fasiken stelopererade mig då jag sov?.....Mmmm....njae som tur är så efter ett tag så blir det lite bättring och idag riktigt bra....o ingen är gladare än jag......lalalala.

Så jag tog fram skurhandskar, rengöringsmedel och diverse saker för att verkligen storstäda badrummet. Ja då menar jag skura väggarna, rensa avloppet, flytta badkaret och städa där etc.....

DET som sen är lite dumt med mig är att när jag väl är igång så kan jag inte riktigt stoppa mig. Alltså jag har blivit bättre på småpauser, vilket inte är fy skamm, men jag borde satt helt stopp efter den flera timmars toastädningen, men NOT NOT!!!

Nej sen vart jag ju tvungen att diska, tvätta och sortera tvätt, dammsuga....

Men SEN la kroppen av så vad det gäller dammsugningen så har jag inte mycket att tillägga, inget vettigt som tar er uppmärksamhet varje fall. Men Gud vad nice det är när man kan städa och dona och vara NÄSTAN som vanligt, att få känna sig nornal, lalalalalalalalalala....

För övrigt så känner jag mig fortfarande som jag befinner mig i en bergodalbana, mitt humör, mina känslor åker upp och ner hela tiden. Ena minuten kan jag skratta åt någon men helt plötsligt skulle jag lätt kunna gråta.

Men mår ju inte mentalt bra, fortfarande nästan dagliga ångestattacker. Jag tyckte det har känts liite mindre av det under semestern, kanske bara haft det 1-2 ggr men det berodde helt och hållet på de icke snälla mailen från en fd vän som skickades strax innan vi skulle till Thailand. Och eftersom hon blockerade mig på en sida så jag inte kunde svara på hennes mail, så hade hon ändå skickat ett till när jag kom hem från Thailand, fast då till min hotmail och det var inte heller något snällt mail. Jag förmodar att hon läste mitt inlägg i min blogg (inlägget Val) och tyckte jag utövade häxjakt på henne. Jag använder aldrig namn på personer det handlar om för jag vill inte alls hänga ut någon. Min blogg handlar om att ventilera och det fungerar faktiskt lite som terapi och just då efter hennes elaka mail så hade jag ångest och skrev av mig ångesten, ja eller försökte.....Men men nog om den personen och jag får hoppas att hon lämna mig ifred nu.

Bloggen skall ju handla om mig, mina ledsamheter, min glädje och hur jag tampas med min sjukdom Fibromyalgin. Och visst ingår det en hel del ångest i den och det var just det jag ville få bukt med genom att ventilera via inlägget Val...See toy.....Love <3

Jag försöker verkligen vara glad!!!

Jag försöker vara glad, men det slår aldrig fel, att något krossar min glädje. Tyvärr behöver det inte vara stora saker utan även de små räknas. Jag tycker att jag har fått den ultimata motgången så varför kan det inte stanna vid det?!

Nej då måste det komma andra saker oxå såsom:

Diskmaskinen pajar- Super!! Eftersom mina handleder inte klarar diskning

Hemtelefonen- Skitbra!! Jag behöver ju den bara att ringa min läkare för nya recept och idag skulle jag ringt en fibroläkare.

Min bil- Kanon!!! Jag behöver den för att ta mig till stan och hämta medicinen, åka till teapeuten (som jag är akut hjälp av) handla mat, övningsköra med dottern, ta mig till utvecklingssamtal imorgon och MYCKET mer......

Centraldammsugaren behövs tömmas- För med 4 st katter krävs det bra sug i dammsugaren och tro mig när jag säger att den tömms inte själva....jäkligt dåligt om ni frågar mig;)

Avloppen måste fixas- För med 4 st tjejer med långt hår i samma hushåll så blir det snabbt igensatt. Kanske skulle fundera på helrakning...

Ja detta var en lite del av saker som går i mot en och som gör att det är väldigt svårt att hålla humöret uppe:(((

See you and have a....underbar dag

Njuta

Idag är verkligen ingen bra dag!!! Jag försöker diska i omgångar, fixa tvätten i omgångar osv. Arbeta, vila, arbeta, vila etc....Jäkla liv, jag vill ha ett nytt eller så vill jag ha någon typ av hemhjälp som kan ta hand om allt det vardagliga så jag kan få lov och möjlighet till att få njuta av allt runt omkring som numera måste komma i andra, tredje eller fjärde hand. Visst finns det folk som tycker att jag kan väl strunta i det vardagliga och njuta imellanåt. Det händer ju allt som oftast att det vardagliga får stå till sidan men sällan till förmån för njutning utan för dåligt mående. Jag har ingen man, sambo eller dyl som jag kan förlita mig på ifall och när jag rasar. Klart mina barn hjälper till men dom skall ju oxå hinna med sitt efter skolan o läxor osv. Jag menar att jag har ju inte fött 3 barn för att dom skall göra nästan allt för mig.....

Är det så här livet skall vara?

Om jag väljer utav någon anledning att inte ta itu med det som behövs när det behövs, då är chansen inte lika stor som hos en frisk person att jag kan fixa det nästa dag. Så med andra ord, när jag har "en bra dag" eller liknande då är det i princip tvunget att lägga det på det vardagliga med en gång för man vet inte när nästa möjlighet blir. Jag har varit pedant men är långt ifrån det nu men det skall myyyycket till för att jag skall ha oordning, tyvärr....Man kan inte ändra på sig helt och hållet, men så gott jag kunnat.

Men givetvis så de hjälpmedel som jag behöver för en drägligare tillvaro,som ex diskmaskinen har givetvis gått sönder IGEN!!!!!

Någon har en gång sagt till mig att man skall vara frisk för att orka vara sjuk. Och då vill jag oxå tillägga att man bör ha gott om pengar så man kan köpa de hjälpmedel man behöver, för jag kan göra en hel lista på hjälpmedel som jag skulle behöva. Fast OJ, jag glömde att hjälpmedel får man bara endast för ett arbete, men vad kallas det man gör hemma då? Är disk och tvätt osv. njutningsaker....eller???

Och nej jag är inte naiv eller så bara lite tankar som snurrar i min väldigt onda, sjuka kropp och därav är humöret inte på topp....Tjohoooo...jag kunde tom rimma i allt elände:)