Så lycklig man kan vara över att kunna städa ett skitit dass...

Idag har det varit en riktigt bra dag. Vaknade och kände mig först helt groggy och la mig igen och vaknade men samma visa så efter ytterliggare ca en timmes sömn så kändes det bättre. Som Vanligt när jag vaknat så är det först medicin och sen bara sitta och försöka vakna till i kroppen´och det är då man undrar; Vem fasiken stelopererade mig då jag sov?.....Mmmm....njae som tur är så efter ett tag så blir det lite bättring och idag riktigt bra....o ingen är gladare än jag......lalalala.

Så jag tog fram skurhandskar, rengöringsmedel och diverse saker för att verkligen storstäda badrummet. Ja då menar jag skura väggarna, rensa avloppet, flytta badkaret och städa där etc.....

DET som sen är lite dumt med mig är att när jag väl är igång så kan jag inte riktigt stoppa mig. Alltså jag har blivit bättre på småpauser, vilket inte är fy skamm, men jag borde satt helt stopp efter den flera timmars toastädningen, men NOT NOT!!!

Nej sen vart jag ju tvungen att diska, tvätta och sortera tvätt, dammsuga....

Men SEN la kroppen av så vad det gäller dammsugningen så har jag inte mycket att tillägga, inget vettigt som tar er uppmärksamhet varje fall. Men Gud vad nice det är när man kan städa och dona och vara NÄSTAN som vanligt, att få känna sig nornal, lalalalalalalalalala....

För övrigt så känner jag mig fortfarande som jag befinner mig i en bergodalbana, mitt humör, mina känslor åker upp och ner hela tiden. Ena minuten kan jag skratta åt någon men helt plötsligt skulle jag lätt kunna gråta.

Men mår ju inte mentalt bra, fortfarande nästan dagliga ångestattacker. Jag tyckte det har känts liite mindre av det under semestern, kanske bara haft det 1-2 ggr men det berodde helt och hållet på de icke snälla mailen från en fd vän som skickades strax innan vi skulle till Thailand. Och eftersom hon blockerade mig på en sida så jag inte kunde svara på hennes mail, så hade hon ändå skickat ett till när jag kom hem från Thailand, fast då till min hotmail och det var inte heller något snällt mail. Jag förmodar att hon läste mitt inlägg i min blogg (inlägget Val) och tyckte jag utövade häxjakt på henne. Jag använder aldrig namn på personer det handlar om för jag vill inte alls hänga ut någon. Min blogg handlar om att ventilera och det fungerar faktiskt lite som terapi och just då efter hennes elaka mail så hade jag ångest och skrev av mig ångesten, ja eller försökte.....Men men nog om den personen och jag får hoppas att hon lämna mig ifred nu.

Bloggen skall ju handla om mig, mina ledsamheter, min glädje och hur jag tampas med min sjukdom Fibromyalgin. Och visst ingår det en hel del ångest i den och det var just det jag ville få bukt med genom att ventilera via inlägget Val...See toy.....Love <3

Jag försöker verkligen vara glad!!!

Jag försöker vara glad, men det slår aldrig fel, att något krossar min glädje. Tyvärr behöver det inte vara stora saker utan även de små räknas. Jag tycker att jag har fått den ultimata motgången så varför kan det inte stanna vid det?!

Nej då måste det komma andra saker oxå såsom:

Diskmaskinen pajar- Super!! Eftersom mina handleder inte klarar diskning

Hemtelefonen- Skitbra!! Jag behöver ju den bara att ringa min läkare för nya recept och idag skulle jag ringt en fibroläkare.

Min bil- Kanon!!! Jag behöver den för att ta mig till stan och hämta medicinen, åka till teapeuten (som jag är akut hjälp av) handla mat, övningsköra med dottern, ta mig till utvecklingssamtal imorgon och MYCKET mer......

Centraldammsugaren behövs tömmas- För med 4 st katter krävs det bra sug i dammsugaren och tro mig när jag säger att den tömms inte själva....jäkligt dåligt om ni frågar mig;)

Avloppen måste fixas- För med 4 st tjejer med långt hår i samma hushåll så blir det snabbt igensatt. Kanske skulle fundera på helrakning...

Ja detta var en lite del av saker som går i mot en och som gör att det är väldigt svårt att hålla humöret uppe:(((

See you and have a....underbar dag

Efter solsken kommer regn...

I Lördags efter att jag tömmt sopsorteringskärlen och rengjort dom, vart jag helt slut i kroppen. Blev jättedålig och satte mig i ett varmt bad samt intog smärtlindring i form av medicin. Blev liiite bättring sen. Söndagen var inget bra alls och mådde riktigt dåligt även då, med mycket värk och helt off så till sist var det bara att bädda ner sig en stund. Hm ledsen jag blev för jag hade förberett mig på att sy det som behövs inför resan.

Har bara haft den äldsta dottern hemma så det har blivit skräpmat i 3 dagar och liksom dragit på handling av mat, men i dag hade vi nått resultatet av ett eko i kylen och jag var helt enkelt tvungen att ta mig till affären. Verkligen inte roligt med tanke på hur kroppen mår just nu och fick dessutom fibromigrän på det och givetvis det vanliga illamåendet, så till den grad att jag trodde jag skulle kräka i affären. Åh vad jag verkligen saknar en andra hälft vid sådana tillfällen!!....
I natt hade jag för första gången riktigt j-a ont i mina njurar och visst skulle man kunna börja oroa sig men det första man tänker på är; jaha då kan man lägga till ytterliggare en symtom i den redan långa listan:(...Det är knappast något man är stolt över..Det känns redan som jag är 90 år med alla de symtomer jag har. Tur man inte ser ut som 90...hoppas jag;)

Numera är de dagar väl räknade då jag kan ha en bh på mig utan att det känns som om jag måste bära upp 10 kg bröst, vilket jag verkligen kan intyga att jag inte har haha. Har ju extremt ont i nacken och axlarna, varje dag, ja med andra ord för det mesta. Som jag önskade att jag bara för en liten stund kunde slänga mig i soffan och luta huvudet bakåt mot något och dessutom känna mig helt avslappnad. Jag sitter just nu såsom jag just beskrev men inte avslappnad, har jätteont i nacken och mår illa, vilket säkert låter hur knäppt som helst, men skulle jag hela tiden anpassa mig till sjukdomens signaler och allt det onda så skulle jag knappt kunna göra något alls.
//A

Mitt liv sen i sommras...

Människor frågar mig; Mår du inte bättre under sommaren? Jag brukar svara; tror det, minns inte riktigt. Just de, det är ett av de väldigt negativa problemen, mitt minne...Sjukt dåligt och mycket frustrerande. Hur som helst så mådde jag hyfsat under förra sommaren, även om jag inte minns så bra så kan jag ändå säga med säkerhet säga att så dålig jag varit efter den och fram tills nu, har jag inte varit tidigare. Efter mycket sorg osv så fick jag en riktig depression i höstas och har mått fruktansvärt dåligt både fysiskt o psykiskt. Denna iskalla, blåsiga snöiga vintern har ju inte heller gjort det bättre eller bristen på stöd från de närmsta. På tal om bristen på stöd från de närmsta, så helt ärligt så tror (bara vad jag tror alltså)jag inte det finns NÅGON som står/stod mig nära som verkligen fördjupat sig i min sjukdom. Kom just tänka på en annan sak att; i nöden prövas vännen. Ja, jag vet att det är jäkligt tufft att vara vän med någon som mig med fibro och hitintills så står få kvar o stöttar. Däremot en gammal vän som har trots sitt eget lyckats finnas där. Sedan har en annan vän just kommit in i mitt liv som jag oxå kännt sen typ 20 år tillbaka och med dessa 2 känns det som om det äntligen går framåt.
För ca 1,5 månader sedan så sa jag till min läkare att jag måste testa en ny medicin. Jag åt zoloft 150 mg vilka var bra, men åt oxå mirtasapin 15 mg till natten, vilka jag helt plötsligt efter flera år med dom, började öka snabbt i vikt och jag kände mig aldrig riktigt vaken. Så min läkare skrev ut efexor som jag haft tidigare, men sist jag provade dom var jag så fruktansvärt dålig. Men jag kan ändå prova en gång till, vilket jag gjorde och fy sablan vilka illamånde/huvudvärksattacker jag haft. De kom flera ggr/dag och slog ut mig fullständigt. Så efter 5 veckor sa jag nu e det nog, för jag har trots allt 3 flickor att ta hand om, vilket jag knappt kan annars och då skall banne mig inte någon medicin göra det värre. Så nu gick jag tillbaka till zoloft 150 mg och till natten 5 mg sobril. Sobrilen skulle vara till hjälp för bättre sömn, eftersom jag sällan får en sådan. Så i Tisdags efter läkarbesöket skulle jag på kvällen ta en halv sobril och min imovan innan sänggående, vilket jag gjorde och vaknade "full" på morgonen. Fy fasiken säger jag bara!!! Hela dagen var jag som berusad och fick spendera den dagen i sängen och inte förrän på kvällen började jag återhämta mig. Så på Onsdagskväll vågade jag mig inte på den medicinen, för på Torsdagen skulle jag (om kroppen tillätt) till mina vänner i Lödde o Kävlinge. Så Jag vaknade på Torsdagen och mådde för första gången på väääldigt länge hyfsat bra. När jag satt i bilen på väg ner till Lödde orkade jag t.o.m lyssna på musik...Yeahhhhh!!!...Min lycka var total!!!....Jag orkade flera timmar hos Marie och sedan flera timmar hos Milla och trots en supersocial dag så klarade jag av att köra hem utan några problem:))))...OCH när jag sedan kom innanför dörren så upptäckte jag att dottern städat hela huset och sorterat den gigantiska rentvättshögen!!!!!Kalla det barnslig lycka eller vad, men för mig var det verkligen lycka....Dagen efter klarade jag t.o.m att vara soial mer än halva dagen igen, då Marie kom, även om jag kände mig liite trött så var jag ändå okej vilket gjorde mig extremt glad.
Vad det gäller sobrilmedicinen så efter den helvetesdagen efter att jag tagit endast en halv (skall egentligen ta en hel!!!)så vågar jag bara ta en fjärdedel av den nu.
Idag är det alltså Lördag och den underbara solen är här idag med och snön håller på att försvinna. Känner att jag suttit och skrivit alldeles för länge för att fibron skall samtycka så nu måste jag upp o röra på mig. Ha en underbar dag//Kram