Människor frågar mig; Mår du inte bättre under sommaren? Jag brukar svara; tror det, minns inte riktigt. Just de, det är ett av de väldigt negativa problemen, mitt minne...Sjukt dåligt och mycket frustrerande. Hur som helst så mådde jag hyfsat under förra sommaren, även om jag inte minns så bra så kan jag ändå säga med säkerhet säga att så dålig jag varit efter den och fram tills nu, har jag inte varit tidigare. Efter mycket sorg osv så fick jag en riktig depression i höstas och har mått fruktansvärt dåligt både fysiskt o psykiskt. Denna iskalla, blåsiga snöiga vintern har ju inte heller gjort det bättre eller bristen på stöd från de närmsta. På tal om bristen på stöd från de närmsta, så helt ärligt så tror (bara vad jag tror alltså)jag inte det finns NÅGON som står/stod mig nära som verkligen fördjupat sig i min sjukdom. Kom just tänka på en annan sak att; i nöden prövas vännen. Ja, jag vet att det är jäkligt tufft att vara vän med någon som mig med fibro och hitintills så står få kvar o stöttar. Däremot en gammal vän som har trots sitt eget lyckats finnas där. Sedan har en annan vän just kommit in i mitt liv som jag oxå kännt sen typ 20 år tillbaka och med dessa 2 känns det som om det äntligen går framåt.
För ca 1,5 månader sedan så sa jag till min läkare att jag måste testa en ny medicin. Jag åt zoloft 150 mg vilka var bra, men åt oxå mirtasapin 15 mg till natten, vilka jag helt plötsligt efter flera år med dom, började öka snabbt i vikt och jag kände mig aldrig riktigt vaken. Så min läkare skrev ut efexor som jag haft tidigare, men sist jag provade dom var jag så fruktansvärt dålig. Men jag kan ändå prova en gång till, vilket jag gjorde och fy sablan vilka illamånde/huvudvärksattacker jag haft. De kom flera ggr/dag och slog ut mig fullständigt. Så efter 5 veckor sa jag nu e det nog, för jag har trots allt 3 flickor att ta hand om, vilket jag knappt kan annars och då skall banne mig inte någon medicin göra det värre. Så nu gick jag tillbaka till zoloft 150 mg och till natten 5 mg sobril. Sobrilen skulle vara till hjälp för bättre sömn, eftersom jag sällan får en sådan. Så i Tisdags efter läkarbesöket skulle jag på kvällen ta en halv sobril och min imovan innan sänggående, vilket jag gjorde och vaknade "full" på morgonen. Fy fasiken säger jag bara!!! Hela dagen var jag som berusad och fick spendera den dagen i sängen och inte förrän på kvällen började jag återhämta mig. Så på Onsdagskväll vågade jag mig inte på den medicinen, för på Torsdagen skulle jag (om kroppen tillätt) till mina vänner i Lödde o Kävlinge. Så Jag vaknade på Torsdagen och mådde för första gången på väääldigt länge hyfsat bra. När jag satt i bilen på väg ner till Lödde orkade jag t.o.m lyssna på musik...Yeahhhhh!!!...Min lycka var total!!!....Jag orkade flera timmar hos Marie och sedan flera timmar hos Milla och trots en supersocial dag så klarade jag av att köra hem utan några problem:))))...OCH när jag sedan kom innanför dörren så upptäckte jag att dottern städat hela huset och sorterat den gigantiska rentvättshögen!!!!!Kalla det barnslig lycka eller vad, men för mig var det verkligen lycka....Dagen efter klarade jag t.o.m att vara soial mer än halva dagen igen, då Marie kom, även om jag kände mig liite trött så var jag ändå okej vilket gjorde mig extremt glad.
Vad det gäller sobrilmedicinen så efter den helvetesdagen efter att jag tagit endast en halv (skall egentligen ta en hel!!!)så vågar jag bara ta en fjärdedel av den nu.
Idag är det alltså Lördag och den underbara solen är här idag med och snön håller på att försvinna. Känner att jag suttit och skrivit alldeles för länge för att fibron skall samtycka så nu måste jag upp o röra på mig. Ha en underbar dag//Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar