Under de åren jag haft fibro så har jag inte velat vara med i någon fibrogrupp, knappt heller läsa om det. Jag var så rädd för att jag skulle dra på mig symtom som jag egentligen inte hade och bli en hypokondriker. Numera vet jag mina symtom och nu under min ganska djupa depression behövde jag verkligen någonstans att ventilera. Eftersom facebook är typ det enda "sociala" jag oftast orkar med så blev det ganska naturligt att jag sökte en fibrogrupp där. Ingen behöver oroa sig för att jag fått fler symtomer, däremot så har jag börjat förstå...
Ju mer jag börjar förstå desto mer tycker jag att mina nära borde försöka förstå. Flera av mina nyfunna fibrovänner har jag läst att dom känner sig oxå ganska ensamma i sin sjukdom och få känner sig förstådda. Vi fibromänniskor kan ju ha ett konstigt beteende som inte är lätt att förstå sig på, det erkänner jag, men för att inte det skall missförstås så behöver vi inte medlidande utan FÖRSTÅELSE..
Det är jäkligt jobbigt att under de sämre perioderna känna sig som en jäkla hagga som en fibrovän uttrycker det på sin blogg http://frufibbro.blogg.se/, men ack så rätt uttryckt.
Annars har denna dagen varit som många andra. Mådde pyton när jag vaknade och fick efter första blogginlägget lägga mig igen ett par timmar. Sedan fixade jag lite smått här hemma. Fick middag serverad och min mellersta har varit helt underbar denna veckan. Hon har gått från att vara arg på allt och alla till totala motsatsen. Hon hjälper till med allt och har gjort det nu de sista dagarna. SUPERDUKTIG!!!...Min äldsta är annars den som har hjälpt till mest och den yngsta säger aldrig nej när jag ber om hjälp. Vilka underbara flickor jag har :)))).....
Som sagt, efter då fixat lite och ätit och så vart jag halvt medvetslös, så jag var tvungen att lägga mig ett tag, idag har det blivit mycket vila.
//A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar