söndag 7 mars 2010

Ett längre liv, nej skulle inte tro det....

Man känner sig onekligen som om man är en hypokondriker med denna sjukdomen. Fast hypokondriker på riktigt kan jag inte vara eftersom jag aldrig haft en läggning för det och alltid bortsett från min egen smärta osv...

Men i natt fick jag känna smärta på e nytt ställe, njurarna, vilket jag har ännu. Dessutom har jag under hela mitt liv varit frusen om händer o fötter och måste allt som oftast sova med strumpor på, haha jo jag vet, vilken sexdödare, men i natt vaknade jag flera ggr av ordentlig smärta och en obehaglig värme i fötterna, som fortfarande sitter kvar.

Som jag skrev tidigare så hade jag nästan 3 mycket bra dagar vilka gjorde mig nästan löjligt glad, men igår var ingen höjdare. Ärligt talat så perioder under dagen kände jag mig som om jag var döende, ja så dålig är/har jag varit i mellan åt de sista....6månaderna. När de dagarna/tillfällena kommer då är det inte mycket med en.

Har nu 2 nätter gått upp till en halv sobril för att kunna få någon sömn, men vet inte vad jag skall tycka ännu. Läkare sa att jag skulle ta den ca 2 h innan sängående, men det fungerar inte för efter ca 15 min så är jag helt groggy och har ingen koll på vad jag gör, hmmm och ändå är jag inte uppe i full dos. Med all medicinbyte den sista tiden så är jag nu mer än övertygad om att jag är extremt känslig för biverkningarna.

Sa till min dotter igår, att även om jag inte vill så skulle bla fibrofolk ha 3 ggr så långt liv. Jag menar att man får sätta så mycket på "vänt" för denna idiotiska sjukdomen. Vänner, vardagliga göromål, roliga saker, hobby´s osv kan man inte ägna sig åt i den utsträckning man så gärna skulle vilja/behöva. Nu inför vår kommande Thailandresa om 16 dagar:)))...så för ca 6 veckor sen, lade jag en hög med kläder som skulle fixas med symaskinen och jag tänkte; Åh det finns gott om tid...Jo visst, men hur många bra dagar har man haft under de veckorna...Ja dom e lätt räknade.

Värken i händerna,armarna är riktigt jobbig idag och efter detta inlägget så har det knappast blivit bättre, men men......Så tyvärr måste jag avsluta nu...over and out, see you...../A

Inga kommentarer: