Torsdag...

Vaknade imorse kl 06.00 och skulle väcka min dotter, så jag gjorde det. Mådde inte alls bra så jag gick upp, tog min medicin och lade mig igen tills 07.30. Gick upp och efter att stelheten gett med sig så mådde jag faktiskt BRA:))))....DET måste vara ren tur med tanke på att jag bestämt en fika med en killkompis här i G-löv och när jag brukar bestämma något så blir det sällan så som jag vill. Men för en gångs skull så yeahhhh....DÅ känns livet allt bra, trots allt...

Imorgon kommer en ungdomskompis till mig som jag inte träffat på några år, ska bli jätteskoj:))..Så nu skall jag vila ett par timmar så jag kan få städat lite sen och dessutom är jag helt slut efter fikan och nu känns det mindre bra i kroppen. Måste oxå få sytt det sista inför resan och gärna tvättat en maskin tvätt. Känner mig allt lite stressad som sagt inför resan. Ja det är ju 5-6 dagar kvar men en kropp som bara funkar, knappt till hälften, ja då är det svårt att hinna med....
//A

Tröööötttttt.....

Usch vad jag har varit trött idag och mått som, jag vet inte vad. En konstig värk när jag andades som kommit å gått över ryggen, lite som om man har lunginflammation. Men det sätter väl inte sig där, eller.....Ja sen är de det vanliga tradiga, illamående, jäkla huvudvärk och sörens ont i nacken och i mellanåt pulserar det till ordentligt där och då bli illamåendet ännu värre.....Typ växtvärk i armarna oxå...Ja nu orkar jag inte räkna upp mer...hm..tar ju aldrig slut, så när man sitter och skriver så tänker man då man läser igenom det att herregud; det är verkar helknepigt-MEN ACK SÅ VERKLIGT!!

Och ännu en gång jag är just nu ännu mer trött för nu är nattmedicinen intagen och är redan dåsig så jag hoppas det går att läsa det jag skriver...Så natti alla...//A

Riktigt dålig period nu...

Ja trist är det, för jag har lyckats stanna kvar i en dålig period. Kanske är det den underliggande stressen inför resan eller så är det bara en dålig period. Igår låg jag från och till ända fram till efter 13 tror jag det var. Kroppen vägrade må så pass att jag kunde tvätta håret. Men ack den som ger sig så till sist piggnade jag till och fick tvättat håret, sen kom en av mina bästa vänner på en fika. Efter det så hann jag övningsköra med dottern, samt handla lite och posta några paket. Dessutom fick jag handlat min älskade suschi....yeahhh...så den avnjöt jag till favoritprogrammet Glamour haha....Sen hann jag sy några stygn med symsakinen och då kom mellersta dottern så det blev mys en stund.... Innan mellerstan döck upp så kände jag redan då att kroppen´s "bra" tid var över och det började kännas sämre. Vi vet ju att det kan förändras från den ena minuten till den andra:((...Så sen blev jag liggandes på soffan tills det var dax för sängen. Sovit got de första typ 3 h och resten har jag haft så ont så det har inte blivit så mycket sömn...Just väckt den äldsta och proppat i mig mina smärtstillande och har jag tur så blir jag liiite dåsig av dom så kan jag sjunka in i en skön sömn igen....Ja ja...hoppas kan man ju.
//A

Ett längre liv, nej skulle inte tro det....

Man känner sig onekligen som om man är en hypokondriker med denna sjukdomen. Fast hypokondriker på riktigt kan jag inte vara eftersom jag aldrig haft en läggning för det och alltid bortsett från min egen smärta osv...

Men i natt fick jag känna smärta på e nytt ställe, njurarna, vilket jag har ännu. Dessutom har jag under hela mitt liv varit frusen om händer o fötter och måste allt som oftast sova med strumpor på, haha jo jag vet, vilken sexdödare, men i natt vaknade jag flera ggr av ordentlig smärta och en obehaglig värme i fötterna, som fortfarande sitter kvar.

Som jag skrev tidigare så hade jag nästan 3 mycket bra dagar vilka gjorde mig nästan löjligt glad, men igår var ingen höjdare. Ärligt talat så perioder under dagen kände jag mig som om jag var döende, ja så dålig är/har jag varit i mellan åt de sista....6månaderna. När de dagarna/tillfällena kommer då är det inte mycket med en.

Har nu 2 nätter gått upp till en halv sobril för att kunna få någon sömn, men vet inte vad jag skall tycka ännu. Läkare sa att jag skulle ta den ca 2 h innan sängående, men det fungerar inte för efter ca 15 min så är jag helt groggy och har ingen koll på vad jag gör, hmmm och ändå är jag inte uppe i full dos. Med all medicinbyte den sista tiden så är jag nu mer än övertygad om att jag är extremt känslig för biverkningarna.

Sa till min dotter igår, att även om jag inte vill så skulle bla fibrofolk ha 3 ggr så långt liv. Jag menar att man får sätta så mycket på "vänt" för denna idiotiska sjukdomen. Vänner, vardagliga göromål, roliga saker, hobby´s osv kan man inte ägna sig åt i den utsträckning man så gärna skulle vilja/behöva. Nu inför vår kommande Thailandresa om 16 dagar:)))...så för ca 6 veckor sen, lade jag en hög med kläder som skulle fixas med symaskinen och jag tänkte; Åh det finns gott om tid...Jo visst, men hur många bra dagar har man haft under de veckorna...Ja dom e lätt räknade.

Värken i händerna,armarna är riktigt jobbig idag och efter detta inlägget så har det knappast blivit bättre, men men......Så tyvärr måste jag avsluta nu...over and out, see you...../A