Måendet efter studenten osv....

Usch, jag mår inget vidare....All psykisk stress innan studenten får jag betala för nu. Ändå finns det inte speciellt mycket tid över för mig själv trots min sjukskrivning. Dagen då det var student så lyckades jag vara okej så pass att jag klarade mig utan vila under denna låånga dag. Dagen efter var ganska okej till min stora förvåning så jag städade igenom hela nedanvåningen. Sedan kom Söndagen, alltås igår och då tog jag lite tid till mig själv o slingade håret och passade på att hälsa på min bästa killkompis. Men efter typ 2 h prat så vart jag helt slut och fick köra hem....

Idag efter en dålig natts sömn, skall jag och den äldsta till arbetsförmedlingen och skriva in henne som arbetssökande och sen en massa annat som måste fixas inför de 2 yngre flickornas avslutningar imorgon.

Fast det enda jag vill är att vila, jag mår illa, huvudvärk, ont överallt...plus en magkatarr som inte vill ge med sig......ja med andra ord som en rejäl bakfylla. Men det e bara å bita ihop som man gör varje dag och göra det som måste göras. Denna sjukdomen hade varit lite lättare om man varit 2 st vuxna i hushållet ist för ensamstående. Så de dagar eller tider då jag mår mindre bra så kunde jag få kopplat av på riktigt och så kunde den andra vuxna ta över ansvaret.

Dessutom på detta så strular AF o FKassan med mina pengar. Den ena skyller på den andra osv och det är enormt stressande det här med mina pengar. Den psykiska stressen är värre än om jag är igång fysiskt.......

Why? You know why!!!!...

Usch just nu är jag riktigt trött på detta!!!...

Speciellt eftersom:

1. 
   
   Jag måste fylla i nya papper till F-kassan. För nu har jag haft aktivitetsstöd i 3 månader och skall nu tillbaka till rehabiliteringspeng. Var det ens lönt att ändra det från början. Bara väldigt mycket onödig stress för mig o pappersarbete. Dessutom så har jag inte ens haft rätt ersättning under dessa månader för antingen är det de ena eller det andra som de kan hänga upp sig på och kräver ännu fler "detaljer" innan rätt ersättning betalas ut


2. 
   
   Diskmaskinen är i sönder och jag ligger efter med disken.


3. 
   
   Likaså med tvätten


4. 
   
   Måste betala 2 räkningar som utav någon anledning inte blev betalda då jag var i Thailand och glömt det gång på gång.


5. 
   
   Måste byta däck på bilen annars kör jag olagligt.


6. 
   
   Måste oxå få bilen lagad, förmodligen behövs det nya bromsskivor och måste inhandla det samt be någon om hjälp.


7. 
   
   Söka fonder, vilket är ett enormt jobb i sig.

Ja och för att det finns SÅ mycket till som kan läggas till i denna listan men för tillfället orkar jag inte skriva så mycket mera, har ont.

I dag:

Mår jag illa, ont i nacken som f-n, TRÖTT, ont i huvudet, ont i ögonen, för axlarnas del känns det som jag går och bär på 20 kg bröst, feberkänsla, bihållsinflamationkänsla, skakig och givetvis öm/ont i resten av kroppen...

Jag säger; WHY?

Fibron säger; YOU know why!!

See you ....

Min hjärna vill en sak men min kropp en annan..

Japp så är det nästan alltid och det är mest troligt att jag får leva med det resten av livet.
Nu har jag haft en vecka med hyfsad ork så det har blivit skurat, tvättat, putsat fönster m.m Men det verkar slut med det för tillfället för igår så blev jag dålig och idag skall vi inte snacka om. Gick upp imorse 06 och barnen var iväg strax efter 08 och sedan damp jag i säng. Vaknade halv elva och var uppe i 45 min sen i säng igen i flera timmar o vaknade 14.15.
Åh jag som vill fortsätta fixa o dona. Jag vill orka/kunna städa, tvätta, putsa fönster, sortera saker, köra till tippen m.m.....Klart jag vet att det kommer en bra period så småningom men jag vill ju inte vänta, men som sagt hjärnan vill men inte kroppen, så det är bara till att försöka acceptera. Egentligen är det ju löjligt att jag inte kan acceptera med tanke på att jag vill att alla andra skall acceptera det..hm...japp dubbelmoral så det stänker om det. Fast jag erkänner att jag är dubbelmoralens väktare.

See you...The dubbelmoralwomen :)))))

Måsten...

Kom hem från Thailand efter 24 h på resande fot, kl 04.30. Det första jag fick göra direkt efter jag satt min fot innanför dörren var att ta mig iväg och köpa kattmat. Jag möttes av 4 st hungriga katter och maten hade tydligen tagit slut innan på dagen. Men vem kan gå och lägga sig och veta att dom var hungriga. Sen hade vi ju varken kaffe, bröd eller dyl till frukosten senare på dagen, så som tur var så hade vi en Q8 mack som hade öppet dygnet runt. Dessutom fick jag bädda rent i sängen så allt detta blev lite av en katastrof för mig och min kropp, efter den långa resan och hade svårt att komma till ro sedan, så det blev bara typ 5 halvt sovande timmar. Sen var det bara att börja packa upp för det var ju saker vi behövde under dagen, så lika bra att ta allt med en gång...(NÄR skall man lära sig??!!)

Jag har de sista åren verkligen taggat ner vad det gäller städning och krav på hemmet osv, men det finns vissa saker som bara INTE går att bortse från.

Som tex; en massa disk, en massa katthår, oreda överhuvudtaget gör mig knappast avslappnad även om jag verkligen försöker. Så det var bara att grabba tagi allt när jag vaknat vid lunch. Diskning, bädda rent fler sängar, dammsuga, tvätt osv, så min egen dusch blev inte förrän vid halv tio på kvällen.......Så för första gången på ÅR så somnade jag i soffan helt utmattad och tog mig in i sängen så småningom. Men inte sov jag värst bra, jag vaknade titt som tätt och sprang på toa, så kl 09 gav jag upp försöken att sova och gick upp. Kroppen värker överallt, huvudvärken och det allmänt dåliga måendet är tillbaka.

Hur som helst så är det dax att ta sig i kragen för jag är ju som sagt ensam mamma och maten kommer knappast hem till mig så nu jäklar.........


.......skall jag gå in o lägga mig ens stund till och försöker med mitt; nu jäklar liiite senare. Jag menar det kan väl inte vara hela världen om jag skjuter på mitt; nu jäklar?! Det gör jag ju hur ofta som helst annars....Först så känner man sig såååå superenergisk och sen för att i nästa stund vara nästintill OOOOOsuperenergisk:(((((((...........



Bilden ovan, tja det är kanske inte så jag ser ut men så jag känner mig just nu....

Förändrad både i kropp och som person...

Ja då var det kväll här i lilla Glumslöv och jag är rätt trött. Har faktiskt lyckats vara lite smått i rörelse tidigare, bla sorterat tvätt, plockat undan, sytt och sedan ett varmt bad. Efter det borde jag ha lagt mig ett tag för att få ny energi till kompisbesöket, men visst är man rätt korkad i mellanåt för inte gjorde jag det. Så M kom, alltid lika roligt att träffa henne, vi ses ju liksom inte på ett par veckor då jag är i Thailand. Kände strax innan hon kom att mitt "bra" mående var på väg neråt, med huvudvärk, illamående, bullrig i magen, ont i ryggen då jag andas och allmän värk...urrkkk....fast inte lönt att sitta å undra om det hade kunnat hävas om jag hade tagit den vilan..

De senaste dagarna tycker jag mig ha märkt en liten förändring i mitt mående. Tidigare kändes det som det knappt fanns några bra dagar eller perioder, men nu så har jag haft lite fler tillfällen med bra mående...hm...jag vågar knappt säga något för vips så har det vändt...

Så många gånger, när jag ska blogga, som jag tänker; Nej men kan ju inte skriva hur dåligt jag mår nu när jag nyss skrev hur bra jag mådde eller vise versa. Folk tror ju inte man är klok...Men det är ju just så det är med denna knäppesjukdomen, det kan vända på några minuter. Oftast vänder det snabbare från bra till dåligt än tvärtom.
Mitt minne är just nu värre än någonsin, alltså närminnet. Pratar någon med mig och är tysta en pytteliten stund och sen återtar ämnet så blir frågan; Öh, vad var det nu vi pratade om. Känner mig helt senil!!!..Men det har väl att göra med att det mesta flippat ut i kroppen, så varför skulle inte minnet drabbas??.........


När jag läser andras fibromyalgibloggar, så även där har jag märkt tvära kast mellan bra och dåligt och det är just så det är. När jag har en dålig stund/dag eller period då är man off och skriver därefter och när man sedan har en bra stund/dag period, ja då skriver man utefter den känslan/måendet. Andra friska människor kan jag förstå om dom läser det vi skriver och som verkligen undrar om vi har alla hästar i samma stall:)))) Det är sjukt jobbigt med denna ny sk identiteten, man skall lära känna en helt annorlunda kropp jag även knopp, för så gott som allting har ändrats. Jag har under typ 35 år varit van att handskas med mig på ett sätt men nu skall jag lära mig ett helt annat sätt, tja jag hoppas jag är färdiglärd innan jag dör hahaha....




Read more: http://www.mylivesignature.com/mls_wizard2_1.php?sid=54488-112-F64AC6052598A83405F4D366CCD40E04#ixzz0ilAGEQYp

Ångest, ensamhet och tystnad...

Nu har jag äntligen fikat med Annika min ungdomskompis och hennes 2 flickor...yeahhh....Fast det går så lång mellan gångerna så är det alltid lika roligt att träffas och prata gamla minnen:)))
Men nu är min hjärna helt slut, orkar inte ta in mer idag. Vill ha TYST omkring mig, ja förutom tv´n.

Är det bara jag som pendlar mellan glad och arg?!...
Glad är jag då jag får slappna av, vila hjärnan..
Arg är jag då folk inte förstår hur TRÖTT min hjärna kan bli och vilken panik jag får då jag inte får vila den och när jag säger att jag VILL INTE PRATA!!! Nu menar jag inte att detta är riktat till mina barn för jag tycker dom tar hänsyn så gott dom kan och vad det beträffar så när det gäller ens barn så har man en annan ork eller tålamod eler kanske rent av en reserv-ork just för bara dom....

Jag kan skifta i humör från den ena minuten till den andra och känner mig ibland helt knäpp. Vill bara ha egentid men de sista åren har det varit svårt. Har haft/har släktingar boende här och för det mesta känns det som om mitt liv går ut på det. Det handlar inte om några veckor eller ett par månader utan år. Tror att en stor del av min ångest beror på det. Jag hade ju knappt fått min diagnos förrän jag fick inneboende än mindre hunnit bearbeta och ta mig igenom det och jag känner att jag kommer inte kunna det ordentligt så länge det är som det är här hemma. NÄR SKALL JAG FÅ TID FÖR MIG SJÄLV??????

Jag vill fly
gömma mig
någonstans där
det är total tystnad
Det brukade vara
mitt hem
men inte längre
Tystnaden finns
inte längre
Ensamheten existerar
inte mer
Men jag behöver det
NU mer än någonsin!!
Det är min enda önskan..
//A

Torsdag...

Vaknade imorse kl 06.00 och skulle väcka min dotter, så jag gjorde det. Mådde inte alls bra så jag gick upp, tog min medicin och lade mig igen tills 07.30. Gick upp och efter att stelheten gett med sig så mådde jag faktiskt BRA:))))....DET måste vara ren tur med tanke på att jag bestämt en fika med en killkompis här i G-löv och när jag brukar bestämma något så blir det sällan så som jag vill. Men för en gångs skull så yeahhhh....DÅ känns livet allt bra, trots allt...

Imorgon kommer en ungdomskompis till mig som jag inte träffat på några år, ska bli jätteskoj:))..Så nu skall jag vila ett par timmar så jag kan få städat lite sen och dessutom är jag helt slut efter fikan och nu känns det mindre bra i kroppen. Måste oxå få sytt det sista inför resan och gärna tvättat en maskin tvätt. Känner mig allt lite stressad som sagt inför resan. Ja det är ju 5-6 dagar kvar men en kropp som bara funkar, knappt till hälften, ja då är det svårt att hinna med....
//A

Tröööötttttt.....

Usch vad jag har varit trött idag och mått som, jag vet inte vad. En konstig värk när jag andades som kommit å gått över ryggen, lite som om man har lunginflammation. Men det sätter väl inte sig där, eller.....Ja sen är de det vanliga tradiga, illamående, jäkla huvudvärk och sörens ont i nacken och i mellanåt pulserar det till ordentligt där och då bli illamåendet ännu värre.....Typ växtvärk i armarna oxå...Ja nu orkar jag inte räkna upp mer...hm..tar ju aldrig slut, så när man sitter och skriver så tänker man då man läser igenom det att herregud; det är verkar helknepigt-MEN ACK SÅ VERKLIGT!!

Och ännu en gång jag är just nu ännu mer trött för nu är nattmedicinen intagen och är redan dåsig så jag hoppas det går att läsa det jag skriver...Så natti alla...//A