Måendet efter studenten osv....

Usch, jag mår inget vidare....All psykisk stress innan studenten får jag betala för nu. Ändå finns det inte speciellt mycket tid över för mig själv trots min sjukskrivning. Dagen då det var student så lyckades jag vara okej så pass att jag klarade mig utan vila under denna låånga dag. Dagen efter var ganska okej till min stora förvåning så jag städade igenom hela nedanvåningen. Sedan kom Söndagen, alltås igår och då tog jag lite tid till mig själv o slingade håret och passade på att hälsa på min bästa killkompis. Men efter typ 2 h prat så vart jag helt slut och fick köra hem....

Idag efter en dålig natts sömn, skall jag och den äldsta till arbetsförmedlingen och skriva in henne som arbetssökande och sen en massa annat som måste fixas inför de 2 yngre flickornas avslutningar imorgon.

Fast det enda jag vill är att vila, jag mår illa, huvudvärk, ont överallt...plus en magkatarr som inte vill ge med sig......ja med andra ord som en rejäl bakfylla. Men det e bara å bita ihop som man gör varje dag och göra det som måste göras. Denna sjukdomen hade varit lite lättare om man varit 2 st vuxna i hushållet ist för ensamstående. Så de dagar eller tider då jag mår mindre bra så kunde jag få kopplat av på riktigt och så kunde den andra vuxna ta över ansvaret.

Dessutom på detta så strular AF o FKassan med mina pengar. Den ena skyller på den andra osv och det är enormt stressande det här med mina pengar. Den psykiska stressen är värre än om jag är igång fysiskt.......

Klok som en bok - Skulle inte tro det...

Man gnäller på barnen ifall dom efter upprepade misstag inte lär sig men har man själv rent mjöl i påsen?
Under den sista vintern som dessutom var den värsta min fibro har gått igenom, så trodde jag att jag sänkt mina krav på mitt liv....Då menar jag vad det gäller i princip allt!!!......

Under Vintern har det varit såhär;

Jag städade inte lika ofta (har alltså varit grym pedant)

Inte lika petig med att stryka (när barnen var små strök jag tom deras babytrosor)

Kunde låta saker ligga framme (återigen grym pedant)

Städade inte som en gnu innan fest eller kalas eller besök etc. (Förr städade jag tom garaget ifall någon av gästerna hade något ärende dit)

Tur man var som sämst i kroppen då det var snö som täckte trädgårdens göromål ( Förr krälade man i trädgården/rabatterna titt som tätt from Mars-Sept)

Ifall det var disk i vasken så kompromisade jag med mig själv och lade en snygg handduk över

Lät flickorna sköta sina rum själva ( Dett är ett STORT framsteg)

osv..............................

Men ni kanske förstår vad jag är för typ av människa i grunden.......Men som sagt det var under vintern. Fast jag får ändå medge att jag HAR ändrat på mig MEN det jag vill komma fram till här är att när perioderna med fler "måbrastunder" börjar öka då ökar även mina krav igen. Pga av sjukdomen kan jag aldrig bli som förr men för att vara sjuk så har jag fortfarande alldeles FÖR höga krav!!!

Jag tror att någon vill säga något till mig genom att först ge mig en kraftig utmattningsdepresion och inte nog med det utan sedan en sjukdom med även sk fysiska hinder......Så klok jag känner mig just nu, fast sanningen är den att detta har jag kommit fram till för länge sedan men tror ni verkligen att jag har lärt mig något?!!!...Jodå, men VÄLDIGT LITE för att vara en 41-årig vuxen kvinna med 3 barn:-//

Thats ME......

Bota Fibro med hjälp av terapi?

Nja det får jag ju säga att det tror jag inte alls på men däremot så tror jag att man kan underlätta den med hjälp av rätt typ av terapi. Har man mycket som tynger en eller en s.k tung ryggsäck att bära så påverkar det säkert fibron negativt. Jag kan ju i och för sig bara gå till mig själv men jag har märkt skillnad då jag varit lycklig och olycklig. Dessutom så har jag fortfarande supersvårt att acceptera sjukdomen och det har säkert många fler och då kan kanske terapi hjälpa att acceptera och komma vidare.....

Sen finns det ju kognitiv beteende terapi som jag tror alla fibropersoner skulle behöva, med tanke på att det oftast är människor som har alldeles FÖR höga krav på sig själv och skall/vill hjälpa hela världen. Vi behöver ändra vårt tänk!!...Inte fortsätta som förut utan vi behöver verkligen hjälp med att växla ner men samtidigt acceptera och fortsätta älska sig själv...

Over & Out

from

En som har en lång väg kvar till acceptans

Why? You know why!!!!...

Usch just nu är jag riktigt trött på detta!!!...

Speciellt eftersom:

1. 
   
   Jag måste fylla i nya papper till F-kassan. För nu har jag haft aktivitetsstöd i 3 månader och skall nu tillbaka till rehabiliteringspeng. Var det ens lönt att ändra det från början. Bara väldigt mycket onödig stress för mig o pappersarbete. Dessutom så har jag inte ens haft rätt ersättning under dessa månader för antingen är det de ena eller det andra som de kan hänga upp sig på och kräver ännu fler "detaljer" innan rätt ersättning betalas ut


2. 
   
   Diskmaskinen är i sönder och jag ligger efter med disken.


3. 
   
   Likaså med tvätten


4. 
   
   Måste betala 2 räkningar som utav någon anledning inte blev betalda då jag var i Thailand och glömt det gång på gång.


5. 
   
   Måste byta däck på bilen annars kör jag olagligt.


6. 
   
   Måste oxå få bilen lagad, förmodligen behövs det nya bromsskivor och måste inhandla det samt be någon om hjälp.


7. 
   
   Söka fonder, vilket är ett enormt jobb i sig.

Ja och för att det finns SÅ mycket till som kan läggas till i denna listan men för tillfället orkar jag inte skriva så mycket mera, har ont.

I dag:

Mår jag illa, ont i nacken som f-n, TRÖTT, ont i huvudet, ont i ögonen, för axlarnas del känns det som jag går och bär på 20 kg bröst, feberkänsla, bihållsinflamationkänsla, skakig och givetvis öm/ont i resten av kroppen...

Jag säger; WHY?

Fibron säger; YOU know why!!

See you ....

Min hjärna vill en sak men min kropp en annan..

Japp så är det nästan alltid och det är mest troligt att jag får leva med det resten av livet.
Nu har jag haft en vecka med hyfsad ork så det har blivit skurat, tvättat, putsat fönster m.m Men det verkar slut med det för tillfället för igår så blev jag dålig och idag skall vi inte snacka om. Gick upp imorse 06 och barnen var iväg strax efter 08 och sedan damp jag i säng. Vaknade halv elva och var uppe i 45 min sen i säng igen i flera timmar o vaknade 14.15.
Åh jag som vill fortsätta fixa o dona. Jag vill orka/kunna städa, tvätta, putsa fönster, sortera saker, köra till tippen m.m.....Klart jag vet att det kommer en bra period så småningom men jag vill ju inte vänta, men som sagt hjärnan vill men inte kroppen, så det är bara till att försöka acceptera. Egentligen är det ju löjligt att jag inte kan acceptera med tanke på att jag vill att alla andra skall acceptera det..hm...japp dubbelmoral så det stänker om det. Fast jag erkänner att jag är dubbelmoralens väktare.

See you...The dubbelmoralwomen :)))))