Måendet efter studenten osv....

Usch, jag mår inget vidare....All psykisk stress innan studenten får jag betala för nu. Ändå finns det inte speciellt mycket tid över för mig själv trots min sjukskrivning. Dagen då det var student så lyckades jag vara okej så pass att jag klarade mig utan vila under denna låånga dag. Dagen efter var ganska okej till min stora förvåning så jag städade igenom hela nedanvåningen. Sedan kom Söndagen, alltås igår och då tog jag lite tid till mig själv o slingade håret och passade på att hälsa på min bästa killkompis. Men efter typ 2 h prat så vart jag helt slut och fick köra hem....

Idag efter en dålig natts sömn, skall jag och den äldsta till arbetsförmedlingen och skriva in henne som arbetssökande och sen en massa annat som måste fixas inför de 2 yngre flickornas avslutningar imorgon.

Fast det enda jag vill är att vila, jag mår illa, huvudvärk, ont överallt...plus en magkatarr som inte vill ge med sig......ja med andra ord som en rejäl bakfylla. Men det e bara å bita ihop som man gör varje dag och göra det som måste göras. Denna sjukdomen hade varit lite lättare om man varit 2 st vuxna i hushållet ist för ensamstående. Så de dagar eller tider då jag mår mindre bra så kunde jag få kopplat av på riktigt och så kunde den andra vuxna ta över ansvaret.

Dessutom på detta så strular AF o FKassan med mina pengar. Den ena skyller på den andra osv och det är enormt stressande det här med mina pengar. Den psykiska stressen är värre än om jag är igång fysiskt.......

Why? You know why!!!!...

Usch just nu är jag riktigt trött på detta!!!...

Speciellt eftersom:

1. 
   
   Jag måste fylla i nya papper till F-kassan. För nu har jag haft aktivitetsstöd i 3 månader och skall nu tillbaka till rehabiliteringspeng. Var det ens lönt att ändra det från början. Bara väldigt mycket onödig stress för mig o pappersarbete. Dessutom så har jag inte ens haft rätt ersättning under dessa månader för antingen är det de ena eller det andra som de kan hänga upp sig på och kräver ännu fler "detaljer" innan rätt ersättning betalas ut


2. 
   
   Diskmaskinen är i sönder och jag ligger efter med disken.


3. 
   
   Likaså med tvätten


4. 
   
   Måste betala 2 räkningar som utav någon anledning inte blev betalda då jag var i Thailand och glömt det gång på gång.


5. 
   
   Måste byta däck på bilen annars kör jag olagligt.


6. 
   
   Måste oxå få bilen lagad, förmodligen behövs det nya bromsskivor och måste inhandla det samt be någon om hjälp.


7. 
   
   Söka fonder, vilket är ett enormt jobb i sig.

Ja och för att det finns SÅ mycket till som kan läggas till i denna listan men för tillfället orkar jag inte skriva så mycket mera, har ont.

I dag:

Mår jag illa, ont i nacken som f-n, TRÖTT, ont i huvudet, ont i ögonen, för axlarnas del känns det som jag går och bär på 20 kg bröst, feberkänsla, bihållsinflamationkänsla, skakig och givetvis öm/ont i resten av kroppen...

Jag säger; WHY?

Fibron säger; YOU know why!!

See you ....

Förändrad både i kropp och som person...

Ja då var det kväll här i lilla Glumslöv och jag är rätt trött. Har faktiskt lyckats vara lite smått i rörelse tidigare, bla sorterat tvätt, plockat undan, sytt och sedan ett varmt bad. Efter det borde jag ha lagt mig ett tag för att få ny energi till kompisbesöket, men visst är man rätt korkad i mellanåt för inte gjorde jag det. Så M kom, alltid lika roligt att träffa henne, vi ses ju liksom inte på ett par veckor då jag är i Thailand. Kände strax innan hon kom att mitt "bra" mående var på väg neråt, med huvudvärk, illamående, bullrig i magen, ont i ryggen då jag andas och allmän värk...urrkkk....fast inte lönt att sitta å undra om det hade kunnat hävas om jag hade tagit den vilan..

De senaste dagarna tycker jag mig ha märkt en liten förändring i mitt mående. Tidigare kändes det som det knappt fanns några bra dagar eller perioder, men nu så har jag haft lite fler tillfällen med bra mående...hm...jag vågar knappt säga något för vips så har det vändt...

Så många gånger, när jag ska blogga, som jag tänker; Nej men kan ju inte skriva hur dåligt jag mår nu när jag nyss skrev hur bra jag mådde eller vise versa. Folk tror ju inte man är klok...Men det är ju just så det är med denna knäppesjukdomen, det kan vända på några minuter. Oftast vänder det snabbare från bra till dåligt än tvärtom.
Mitt minne är just nu värre än någonsin, alltså närminnet. Pratar någon med mig och är tysta en pytteliten stund och sen återtar ämnet så blir frågan; Öh, vad var det nu vi pratade om. Känner mig helt senil!!!..Men det har väl att göra med att det mesta flippat ut i kroppen, så varför skulle inte minnet drabbas??.........


När jag läser andras fibromyalgibloggar, så även där har jag märkt tvära kast mellan bra och dåligt och det är just så det är. När jag har en dålig stund/dag eller period då är man off och skriver därefter och när man sedan har en bra stund/dag period, ja då skriver man utefter den känslan/måendet. Andra friska människor kan jag förstå om dom läser det vi skriver och som verkligen undrar om vi har alla hästar i samma stall:)))) Det är sjukt jobbigt med denna ny sk identiteten, man skall lära känna en helt annorlunda kropp jag även knopp, för så gott som allting har ändrats. Jag har under typ 35 år varit van att handskas med mig på ett sätt men nu skall jag lära mig ett helt annat sätt, tja jag hoppas jag är färdiglärd innan jag dör hahaha....




Read more: http://www.mylivesignature.com/mls_wizard2_1.php?sid=54488-112-F64AC6052598A83405F4D366CCD40E04#ixzz0ilAGEQYp

Riktigt dålig period nu...

Ja trist är det, för jag har lyckats stanna kvar i en dålig period. Kanske är det den underliggande stressen inför resan eller så är det bara en dålig period. Igår låg jag från och till ända fram till efter 13 tror jag det var. Kroppen vägrade må så pass att jag kunde tvätta håret. Men ack den som ger sig så till sist piggnade jag till och fick tvättat håret, sen kom en av mina bästa vänner på en fika. Efter det så hann jag övningsköra med dottern, samt handla lite och posta några paket. Dessutom fick jag handlat min älskade suschi....yeahhh...så den avnjöt jag till favoritprogrammet Glamour haha....Sen hann jag sy några stygn med symsakinen och då kom mellersta dottern så det blev mys en stund.... Innan mellerstan döck upp så kände jag redan då att kroppen´s "bra" tid var över och det började kännas sämre. Vi vet ju att det kan förändras från den ena minuten till den andra:((...Så sen blev jag liggandes på soffan tills det var dax för sängen. Sovit got de första typ 3 h och resten har jag haft så ont så det har inte blivit så mycket sömn...Just väckt den äldsta och proppat i mig mina smärtstillande och har jag tur så blir jag liiite dåsig av dom så kan jag sjunka in i en skön sömn igen....Ja ja...hoppas kan man ju.
//A

Efter solsken kommer regn...

I Lördags efter att jag tömmt sopsorteringskärlen och rengjort dom, vart jag helt slut i kroppen. Blev jättedålig och satte mig i ett varmt bad samt intog smärtlindring i form av medicin. Blev liiite bättring sen. Söndagen var inget bra alls och mådde riktigt dåligt även då, med mycket värk och helt off så till sist var det bara att bädda ner sig en stund. Hm ledsen jag blev för jag hade förberett mig på att sy det som behövs inför resan.

Har bara haft den äldsta dottern hemma så det har blivit skräpmat i 3 dagar och liksom dragit på handling av mat, men i dag hade vi nått resultatet av ett eko i kylen och jag var helt enkelt tvungen att ta mig till affären. Verkligen inte roligt med tanke på hur kroppen mår just nu och fick dessutom fibromigrän på det och givetvis det vanliga illamåendet, så till den grad att jag trodde jag skulle kräka i affären. Åh vad jag verkligen saknar en andra hälft vid sådana tillfällen!!....
I natt hade jag för första gången riktigt j-a ont i mina njurar och visst skulle man kunna börja oroa sig men det första man tänker på är; jaha då kan man lägga till ytterliggare en symtom i den redan långa listan:(...Det är knappast något man är stolt över..Det känns redan som jag är 90 år med alla de symtomer jag har. Tur man inte ser ut som 90...hoppas jag;)

Numera är de dagar väl räknade då jag kan ha en bh på mig utan att det känns som om jag måste bära upp 10 kg bröst, vilket jag verkligen kan intyga att jag inte har haha. Har ju extremt ont i nacken och axlarna, varje dag, ja med andra ord för det mesta. Som jag önskade att jag bara för en liten stund kunde slänga mig i soffan och luta huvudet bakåt mot något och dessutom känna mig helt avslappnad. Jag sitter just nu såsom jag just beskrev men inte avslappnad, har jätteont i nacken och mår illa, vilket säkert låter hur knäppt som helst, men skulle jag hela tiden anpassa mig till sjukdomens signaler och allt det onda så skulle jag knappt kunna göra något alls.
//A

Ett längre liv, nej skulle inte tro det....

Man känner sig onekligen som om man är en hypokondriker med denna sjukdomen. Fast hypokondriker på riktigt kan jag inte vara eftersom jag aldrig haft en läggning för det och alltid bortsett från min egen smärta osv...

Men i natt fick jag känna smärta på e nytt ställe, njurarna, vilket jag har ännu. Dessutom har jag under hela mitt liv varit frusen om händer o fötter och måste allt som oftast sova med strumpor på, haha jo jag vet, vilken sexdödare, men i natt vaknade jag flera ggr av ordentlig smärta och en obehaglig värme i fötterna, som fortfarande sitter kvar.

Som jag skrev tidigare så hade jag nästan 3 mycket bra dagar vilka gjorde mig nästan löjligt glad, men igår var ingen höjdare. Ärligt talat så perioder under dagen kände jag mig som om jag var döende, ja så dålig är/har jag varit i mellan åt de sista....6månaderna. När de dagarna/tillfällena kommer då är det inte mycket med en.

Har nu 2 nätter gått upp till en halv sobril för att kunna få någon sömn, men vet inte vad jag skall tycka ännu. Läkare sa att jag skulle ta den ca 2 h innan sängående, men det fungerar inte för efter ca 15 min så är jag helt groggy och har ingen koll på vad jag gör, hmmm och ändå är jag inte uppe i full dos. Med all medicinbyte den sista tiden så är jag nu mer än övertygad om att jag är extremt känslig för biverkningarna.

Sa till min dotter igår, att även om jag inte vill så skulle bla fibrofolk ha 3 ggr så långt liv. Jag menar att man får sätta så mycket på "vänt" för denna idiotiska sjukdomen. Vänner, vardagliga göromål, roliga saker, hobby´s osv kan man inte ägna sig åt i den utsträckning man så gärna skulle vilja/behöva. Nu inför vår kommande Thailandresa om 16 dagar:)))...så för ca 6 veckor sen, lade jag en hög med kläder som skulle fixas med symaskinen och jag tänkte; Åh det finns gott om tid...Jo visst, men hur många bra dagar har man haft under de veckorna...Ja dom e lätt räknade.

Värken i händerna,armarna är riktigt jobbig idag och efter detta inlägget så har det knappast blivit bättre, men men......Så tyvärr måste jag avsluta nu...over and out, see you...../A