Visar inlägg med etikett njurar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett njurar. Visa alla inlägg

måndag 8 mars 2010

Efter solsken kommer regn...

I Lördags efter att jag tömmt sopsorteringskärlen och rengjort dom, vart jag helt slut i kroppen. Blev jättedålig och satte mig i ett varmt bad samt intog smärtlindring i form av medicin. Blev liiite bättring sen. Söndagen var inget bra alls och mådde riktigt dåligt även då, med mycket värk och helt off så till sist var det bara att bädda ner sig en stund. Hm ledsen jag blev för jag hade förberett mig på att sy det som behövs inför resan.

Har bara haft den äldsta dottern hemma så det har blivit skräpmat i 3 dagar och liksom dragit på handling av mat, men i dag hade vi nått resultatet av ett eko i kylen och jag var helt enkelt tvungen att ta mig till affären. Verkligen inte roligt med tanke på hur kroppen mår just nu och fick dessutom fibromigrän på det och givetvis det vanliga illamåendet, så till den grad att jag trodde jag skulle kräka i affären. Åh vad jag verkligen saknar en andra hälft vid sådana tillfällen!!....
I natt hade jag för första gången riktigt j-a ont i mina njurar och visst skulle man kunna börja oroa sig men det första man tänker på är; jaha då kan man lägga till ytterliggare en symtom i den redan långa listan:(...Det är knappast något man är stolt över..Det känns redan som jag är 90 år med alla de symtomer jag har. Tur man inte ser ut som 90...hoppas jag;)

Numera är de dagar väl räknade då jag kan ha en bh på mig utan att det känns som om jag måste bära upp 10 kg bröst, vilket jag verkligen kan intyga att jag inte har haha. Har ju extremt ont i nacken och axlarna, varje dag, ja med andra ord för det mesta. Som jag önskade att jag bara för en liten stund kunde slänga mig i soffan och luta huvudet bakåt mot något och dessutom känna mig helt avslappnad. Jag sitter just nu såsom jag just beskrev men inte avslappnad, har jätteont i nacken och mår illa, vilket säkert låter hur knäppt som helst, men skulle jag hela tiden anpassa mig till sjukdomens signaler och allt det onda så skulle jag knappt kunna göra något alls.
//A

söndag 7 mars 2010

Ett längre liv, nej skulle inte tro det....

Man känner sig onekligen som om man är en hypokondriker med denna sjukdomen. Fast hypokondriker på riktigt kan jag inte vara eftersom jag aldrig haft en läggning för det och alltid bortsett från min egen smärta osv...

Men i natt fick jag känna smärta på e nytt ställe, njurarna, vilket jag har ännu. Dessutom har jag under hela mitt liv varit frusen om händer o fötter och måste allt som oftast sova med strumpor på, haha jo jag vet, vilken sexdödare, men i natt vaknade jag flera ggr av ordentlig smärta och en obehaglig värme i fötterna, som fortfarande sitter kvar.

Som jag skrev tidigare så hade jag nästan 3 mycket bra dagar vilka gjorde mig nästan löjligt glad, men igår var ingen höjdare. Ärligt talat så perioder under dagen kände jag mig som om jag var döende, ja så dålig är/har jag varit i mellan åt de sista....6månaderna. När de dagarna/tillfällena kommer då är det inte mycket med en.

Har nu 2 nätter gått upp till en halv sobril för att kunna få någon sömn, men vet inte vad jag skall tycka ännu. Läkare sa att jag skulle ta den ca 2 h innan sängående, men det fungerar inte för efter ca 15 min så är jag helt groggy och har ingen koll på vad jag gör, hmmm och ändå är jag inte uppe i full dos. Med all medicinbyte den sista tiden så är jag nu mer än övertygad om att jag är extremt känslig för biverkningarna.

Sa till min dotter igår, att även om jag inte vill så skulle bla fibrofolk ha 3 ggr så långt liv. Jag menar att man får sätta så mycket på "vänt" för denna idiotiska sjukdomen. Vänner, vardagliga göromål, roliga saker, hobby´s osv kan man inte ägna sig åt i den utsträckning man så gärna skulle vilja/behöva. Nu inför vår kommande Thailandresa om 16 dagar:)))...så för ca 6 veckor sen, lade jag en hög med kläder som skulle fixas med symaskinen och jag tänkte; Åh det finns gott om tid...Jo visst, men hur många bra dagar har man haft under de veckorna...Ja dom e lätt räknade.

Värken i händerna,armarna är riktigt jobbig idag och efter detta inlägget så har det knappast blivit bättre, men men......Så tyvärr måste jag avsluta nu...over and out, see you...../A