Igår hade jag kul nu kommer straffet

Kl är 11 och jag har tagit mig ur sängen och tagit mina smärtstillande och nu landat i soffa. Med tanke på HUR jag mår så måste jag ha; festat ordentligt igår, druckit till jag däckade samt blivit ordentligt misshandlad. Eller?....

Nej sanningen är den att jag hade min goa kompis och hennes döttrar på besök. Inte så ofta man kan kosta på sig en sådan trevlig dag, men som sagt nu är det betalningsdax i form av det jag skrev i början.

Jag mår så illa och har en sådan migrän att en kräkning känns inte allt för långt ifrån, fast å andra sidan så kräker jag mycket sällan, så risken är liten.

Tänkte på det där med att folk inte förstår, nja...kanske inte heller så konstigt alltid för vi själva serverar ju folket runt omkring med "vår bästa sida" och när sedan straffet kommer ja, då visar vi inte oss bland folk...

//A

Ett längre liv, nej skulle inte tro det....

Man känner sig onekligen som om man är en hypokondriker med denna sjukdomen. Fast hypokondriker på riktigt kan jag inte vara eftersom jag aldrig haft en läggning för det och alltid bortsett från min egen smärta osv...

Men i natt fick jag känna smärta på e nytt ställe, njurarna, vilket jag har ännu. Dessutom har jag under hela mitt liv varit frusen om händer o fötter och måste allt som oftast sova med strumpor på, haha jo jag vet, vilken sexdödare, men i natt vaknade jag flera ggr av ordentlig smärta och en obehaglig värme i fötterna, som fortfarande sitter kvar.

Som jag skrev tidigare så hade jag nästan 3 mycket bra dagar vilka gjorde mig nästan löjligt glad, men igår var ingen höjdare. Ärligt talat så perioder under dagen kände jag mig som om jag var döende, ja så dålig är/har jag varit i mellan åt de sista....6månaderna. När de dagarna/tillfällena kommer då är det inte mycket med en.

Har nu 2 nätter gått upp till en halv sobril för att kunna få någon sömn, men vet inte vad jag skall tycka ännu. Läkare sa att jag skulle ta den ca 2 h innan sängående, men det fungerar inte för efter ca 15 min så är jag helt groggy och har ingen koll på vad jag gör, hmmm och ändå är jag inte uppe i full dos. Med all medicinbyte den sista tiden så är jag nu mer än övertygad om att jag är extremt känslig för biverkningarna.

Sa till min dotter igår, att även om jag inte vill så skulle bla fibrofolk ha 3 ggr så långt liv. Jag menar att man får sätta så mycket på "vänt" för denna idiotiska sjukdomen. Vänner, vardagliga göromål, roliga saker, hobby´s osv kan man inte ägna sig åt i den utsträckning man så gärna skulle vilja/behöva. Nu inför vår kommande Thailandresa om 16 dagar:)))...så för ca 6 veckor sen, lade jag en hög med kläder som skulle fixas med symaskinen och jag tänkte; Åh det finns gott om tid...Jo visst, men hur många bra dagar har man haft under de veckorna...Ja dom e lätt räknade.

Värken i händerna,armarna är riktigt jobbig idag och efter detta inlägget så har det knappast blivit bättre, men men......Så tyvärr måste jag avsluta nu...over and out, see you...../A

Mitt liv sen i sommras...

Människor frågar mig; Mår du inte bättre under sommaren? Jag brukar svara; tror det, minns inte riktigt. Just de, det är ett av de väldigt negativa problemen, mitt minne...Sjukt dåligt och mycket frustrerande. Hur som helst så mådde jag hyfsat under förra sommaren, även om jag inte minns så bra så kan jag ändå säga med säkerhet säga att så dålig jag varit efter den och fram tills nu, har jag inte varit tidigare. Efter mycket sorg osv så fick jag en riktig depression i höstas och har mått fruktansvärt dåligt både fysiskt o psykiskt. Denna iskalla, blåsiga snöiga vintern har ju inte heller gjort det bättre eller bristen på stöd från de närmsta. På tal om bristen på stöd från de närmsta, så helt ärligt så tror (bara vad jag tror alltså)jag inte det finns NÅGON som står/stod mig nära som verkligen fördjupat sig i min sjukdom. Kom just tänka på en annan sak att; i nöden prövas vännen. Ja, jag vet att det är jäkligt tufft att vara vän med någon som mig med fibro och hitintills så står få kvar o stöttar. Däremot en gammal vän som har trots sitt eget lyckats finnas där. Sedan har en annan vän just kommit in i mitt liv som jag oxå kännt sen typ 20 år tillbaka och med dessa 2 känns det som om det äntligen går framåt.
För ca 1,5 månader sedan så sa jag till min läkare att jag måste testa en ny medicin. Jag åt zoloft 150 mg vilka var bra, men åt oxå mirtasapin 15 mg till natten, vilka jag helt plötsligt efter flera år med dom, började öka snabbt i vikt och jag kände mig aldrig riktigt vaken. Så min läkare skrev ut efexor som jag haft tidigare, men sist jag provade dom var jag så fruktansvärt dålig. Men jag kan ändå prova en gång till, vilket jag gjorde och fy sablan vilka illamånde/huvudvärksattacker jag haft. De kom flera ggr/dag och slog ut mig fullständigt. Så efter 5 veckor sa jag nu e det nog, för jag har trots allt 3 flickor att ta hand om, vilket jag knappt kan annars och då skall banne mig inte någon medicin göra det värre. Så nu gick jag tillbaka till zoloft 150 mg och till natten 5 mg sobril. Sobrilen skulle vara till hjälp för bättre sömn, eftersom jag sällan får en sådan. Så i Tisdags efter läkarbesöket skulle jag på kvällen ta en halv sobril och min imovan innan sänggående, vilket jag gjorde och vaknade "full" på morgonen. Fy fasiken säger jag bara!!! Hela dagen var jag som berusad och fick spendera den dagen i sängen och inte förrän på kvällen började jag återhämta mig. Så på Onsdagskväll vågade jag mig inte på den medicinen, för på Torsdagen skulle jag (om kroppen tillätt) till mina vänner i Lödde o Kävlinge. Så Jag vaknade på Torsdagen och mådde för första gången på väääldigt länge hyfsat bra. När jag satt i bilen på väg ner till Lödde orkade jag t.o.m lyssna på musik...Yeahhhhh!!!...Min lycka var total!!!....Jag orkade flera timmar hos Marie och sedan flera timmar hos Milla och trots en supersocial dag så klarade jag av att köra hem utan några problem:))))...OCH när jag sedan kom innanför dörren så upptäckte jag att dottern städat hela huset och sorterat den gigantiska rentvättshögen!!!!!Kalla det barnslig lycka eller vad, men för mig var det verkligen lycka....Dagen efter klarade jag t.o.m att vara soial mer än halva dagen igen, då Marie kom, även om jag kände mig liite trött så var jag ändå okej vilket gjorde mig extremt glad.
Vad det gäller sobrilmedicinen så efter den helvetesdagen efter att jag tagit endast en halv (skall egentligen ta en hel!!!)så vågar jag bara ta en fjärdedel av den nu.
Idag är det alltså Lördag och den underbara solen är här idag med och snön håller på att försvinna. Känner att jag suttit och skrivit alldeles för länge för att fibron skall samtycka så nu måste jag upp o röra på mig. Ha en underbar dag//Kram