Trött jag blir!!!

Efter att varit nästintill lamslagen av den ursprungliga sjukdomen fibromyalgin under den extremt kalla vintern så såg man fram mot våren och hoppades att den skulle underlätta, varjefall såpass att jag kunde påbörja mitt icke existerande sociala liv....
Och jag har känt att det vändt såpass att det finns fler bra stunder än dåliga, så nu skall det socialiseras så det stänker om det!!!

Men vad händer då, JO min bil kraschar helt och hållet....men efter sol kommer ju regn som dom säger...(fniss) och japp det kunde jag konstatera att i mitt fall inträffade det varjefall en gång då banken godkännde mitt låntagande trots min sjukskrivning.....Jag köpte en bil och lyckan var total...yeahhhh!!!

NU kan jag köra och hälsa på alla som jag gett återbud efter återbud pga sjukdomen eller bil, typ...
Men NOT, då blir först den ena dottern sjuk, sedan nästa och till sist den tredje som blir såpass att 2 läkarbesök krävs på samma vecka...stackars barn. Men vi ser ljuset;).....Hon är på bättringsväg och hennes mamma kan börja så smått slänga ur sig till lite vänner att: SNART kommer jag och hälsar på för nu har jag som sagt en bil....Yeahhh.....

Men NOT!!!!!

Nej nu har jag nästan tappat rösten, feber, infektion och ont i bihålerna, så där flög mitt så efterlängtade sociala liv!!!
Vet inte hur många ggr det sista halvåret som jag typ lovat att jag skall komma och hälsa på folk men pga av kass bil och sjukdomen så har det blivit stopp. Jag har full förståelse för dom som skiter i en helt och hållet efter avbokning på avbokning.....Men till er vill jag säga att jag vill så gärna träffa er men numera så är det inte min hjärna som bestämmer utan metadels min kropp. Kommunikationen mellan min hjärna och kropp är bruten för alltid och framtid. Så hur gärna jag än vill så är det inte jag som bestämmer utan som sagt min KROPP!!!

Men jag har inte tappat tron riktigt än så till er som väljer att stanna kvar som mina vänner - Jag kommer en dag men när vet jag inte riktigt än....

Love to you......

Wow, vilken vecka....

Wow vilken vecka:))

Jag kom hem från Thailand och kroppen blev dålig till skillnad från tiden i Thailand. Men efter några dagar så nog vågar jag påstå att jag kände en förbättring, jag har kunnat vara igång med något projekt varje dag i princip. Jag har varit ute på långpromenad med en kilkompis från byn och en av dagarna käkade vi sushi och kollade en film. En underbar känsla sprids i kroppen då man orkar/kan vara social. Jag vet knappt hur man annars stavar till ordet social...haha...

Fast idag på min födelsedag har jag mer eller mindre varit däckad...men å andra sidan som jag har njutit de andra dagarna, så det har varit värt det.

Ja, jag glömde helt å berätta att jag förstörde min kylskåpsdörr...hm...
Det fanns några fläckar som inte gick bort och till sist tar man vad som helst bara det fungerar och oavsett konsekvensen......JA JA JA...Jag borde lärt mig men jag kan väl skylla på att jag lever ihop med 3 döttrar i åldrarna allt från yngre tonåren till den äldre tonåren, så jag vågar nog påstå att jag...........

är VÄLDIGT påverkad tidsvis av deras naivitet...hahaha.....

Med det i åtanken så blev min kyslskåpsdörr outstanding VIT o FIN.....tills...
att jag såg den från sidan....NEJ!!!!!!!!!!......Det såg ut som jag slippat den delvis. Mao den såg förjäklig ut....Hade jag haft gott pengar så hade jag numera varit en stolt ägare till ett nytt kylskåp, men NOT!!!!...............

Jag är nu en mindre stolt ägare till ett kylskåp insmetat i trälack....hm......

See you.....

Så lycklig man kan vara över att kunna städa ett skitit dass...

Idag har det varit en riktigt bra dag. Vaknade och kände mig först helt groggy och la mig igen och vaknade men samma visa så efter ytterliggare ca en timmes sömn så kändes det bättre. Som Vanligt när jag vaknat så är det först medicin och sen bara sitta och försöka vakna till i kroppen´och det är då man undrar; Vem fasiken stelopererade mig då jag sov?.....Mmmm....njae som tur är så efter ett tag så blir det lite bättring och idag riktigt bra....o ingen är gladare än jag......lalalala.

Så jag tog fram skurhandskar, rengöringsmedel och diverse saker för att verkligen storstäda badrummet. Ja då menar jag skura väggarna, rensa avloppet, flytta badkaret och städa där etc.....

DET som sen är lite dumt med mig är att när jag väl är igång så kan jag inte riktigt stoppa mig. Alltså jag har blivit bättre på småpauser, vilket inte är fy skamm, men jag borde satt helt stopp efter den flera timmars toastädningen, men NOT NOT!!!

Nej sen vart jag ju tvungen att diska, tvätta och sortera tvätt, dammsuga....

Men SEN la kroppen av så vad det gäller dammsugningen så har jag inte mycket att tillägga, inget vettigt som tar er uppmärksamhet varje fall. Men Gud vad nice det är när man kan städa och dona och vara NÄSTAN som vanligt, att få känna sig nornal, lalalalalalalalalala....

För övrigt så känner jag mig fortfarande som jag befinner mig i en bergodalbana, mitt humör, mina känslor åker upp och ner hela tiden. Ena minuten kan jag skratta åt någon men helt plötsligt skulle jag lätt kunna gråta.

Men mår ju inte mentalt bra, fortfarande nästan dagliga ångestattacker. Jag tyckte det har känts liite mindre av det under semestern, kanske bara haft det 1-2 ggr men det berodde helt och hållet på de icke snälla mailen från en fd vän som skickades strax innan vi skulle till Thailand. Och eftersom hon blockerade mig på en sida så jag inte kunde svara på hennes mail, så hade hon ändå skickat ett till när jag kom hem från Thailand, fast då till min hotmail och det var inte heller något snällt mail. Jag förmodar att hon läste mitt inlägg i min blogg (inlägget Val) och tyckte jag utövade häxjakt på henne. Jag använder aldrig namn på personer det handlar om för jag vill inte alls hänga ut någon. Min blogg handlar om att ventilera och det fungerar faktiskt lite som terapi och just då efter hennes elaka mail så hade jag ångest och skrev av mig ångesten, ja eller försökte.....Men men nog om den personen och jag får hoppas att hon lämna mig ifred nu.

Bloggen skall ju handla om mig, mina ledsamheter, min glädje och hur jag tampas med min sjukdom Fibromyalgin. Och visst ingår det en hel del ångest i den och det var just det jag ville få bukt med genom att ventilera via inlägget Val...See toy.....Love <3

Förändrad både i kropp och som person...

Ja då var det kväll här i lilla Glumslöv och jag är rätt trött. Har faktiskt lyckats vara lite smått i rörelse tidigare, bla sorterat tvätt, plockat undan, sytt och sedan ett varmt bad. Efter det borde jag ha lagt mig ett tag för att få ny energi till kompisbesöket, men visst är man rätt korkad i mellanåt för inte gjorde jag det. Så M kom, alltid lika roligt att träffa henne, vi ses ju liksom inte på ett par veckor då jag är i Thailand. Kände strax innan hon kom att mitt "bra" mående var på väg neråt, med huvudvärk, illamående, bullrig i magen, ont i ryggen då jag andas och allmän värk...urrkkk....fast inte lönt att sitta å undra om det hade kunnat hävas om jag hade tagit den vilan..

De senaste dagarna tycker jag mig ha märkt en liten förändring i mitt mående. Tidigare kändes det som det knappt fanns några bra dagar eller perioder, men nu så har jag haft lite fler tillfällen med bra mående...hm...jag vågar knappt säga något för vips så har det vändt...

Så många gånger, när jag ska blogga, som jag tänker; Nej men kan ju inte skriva hur dåligt jag mår nu när jag nyss skrev hur bra jag mådde eller vise versa. Folk tror ju inte man är klok...Men det är ju just så det är med denna knäppesjukdomen, det kan vända på några minuter. Oftast vänder det snabbare från bra till dåligt än tvärtom.
Mitt minne är just nu värre än någonsin, alltså närminnet. Pratar någon med mig och är tysta en pytteliten stund och sen återtar ämnet så blir frågan; Öh, vad var det nu vi pratade om. Känner mig helt senil!!!..Men det har väl att göra med att det mesta flippat ut i kroppen, så varför skulle inte minnet drabbas??.........


När jag läser andras fibromyalgibloggar, så även där har jag märkt tvära kast mellan bra och dåligt och det är just så det är. När jag har en dålig stund/dag eller period då är man off och skriver därefter och när man sedan har en bra stund/dag period, ja då skriver man utefter den känslan/måendet. Andra friska människor kan jag förstå om dom läser det vi skriver och som verkligen undrar om vi har alla hästar i samma stall:)))) Det är sjukt jobbigt med denna ny sk identiteten, man skall lära känna en helt annorlunda kropp jag även knopp, för så gott som allting har ändrats. Jag har under typ 35 år varit van att handskas med mig på ett sätt men nu skall jag lära mig ett helt annat sätt, tja jag hoppas jag är färdiglärd innan jag dör hahaha....




Read more: http://www.mylivesignature.com/mls_wizard2_1.php?sid=54488-112-F64AC6052598A83405F4D366CCD40E04#ixzz0ilAGEQYp

Öörrkkk, vilken dålig början på dagen...

Ja igår hade jag en riktigt bra dag, inte idag. Idag är nog det mesta fel:(((....Illamåendet srålar upp i strupen,nacken, huvudet, bihålerna, axlarna och armarna värker värre än tidigare....ÖÖÖrrkk...Gick upp imorse kl 06.00 o väckte den äldsta, tog min medicin, lite kaffe och bäddade sen ner mig igen, med förhoppning att må liite bättre när jag vaknade. Men NOT!!!....Försöker att inte känna stressen inför resan. Eftersom jag är verkligen enormt känslig för stress så försöker jag med all kraft att hålla borta stress. Men vet helt ärligt inte hur det ska gå för jag är en mamma och ni som själva är det, vet att även om man tar bort många måsten så är det ändå många kvar inför en resa med en hel familj....
Mitt mående idag är nog en kombination av dagens väder och gårdagens "bra"dag...
Idag kommer en ungdomskompis på en fika, vi har inte setts på flera år vilket jag ser så fram emot. Hoppas bara jag kan vara någorlunda okej under de timmar vi ses. //A

Torsdag...

Vaknade imorse kl 06.00 och skulle väcka min dotter, så jag gjorde det. Mådde inte alls bra så jag gick upp, tog min medicin och lade mig igen tills 07.30. Gick upp och efter att stelheten gett med sig så mådde jag faktiskt BRA:))))....DET måste vara ren tur med tanke på att jag bestämt en fika med en killkompis här i G-löv och när jag brukar bestämma något så blir det sällan så som jag vill. Men för en gångs skull så yeahhhh....DÅ känns livet allt bra, trots allt...

Imorgon kommer en ungdomskompis till mig som jag inte träffat på några år, ska bli jätteskoj:))..Så nu skall jag vila ett par timmar så jag kan få städat lite sen och dessutom är jag helt slut efter fikan och nu känns det mindre bra i kroppen. Måste oxå få sytt det sista inför resan och gärna tvättat en maskin tvätt. Känner mig allt lite stressad som sagt inför resan. Ja det är ju 5-6 dagar kvar men en kropp som bara funkar, knappt till hälften, ja då är det svårt att hinna med....
//A

Igår hade jag kul nu kommer straffet

Kl är 11 och jag har tagit mig ur sängen och tagit mina smärtstillande och nu landat i soffa. Med tanke på HUR jag mår så måste jag ha; festat ordentligt igår, druckit till jag däckade samt blivit ordentligt misshandlad. Eller?....

Nej sanningen är den att jag hade min goa kompis och hennes döttrar på besök. Inte så ofta man kan kosta på sig en sådan trevlig dag, men som sagt nu är det betalningsdax i form av det jag skrev i början.

Jag mår så illa och har en sådan migrän att en kräkning känns inte allt för långt ifrån, fast å andra sidan så kräker jag mycket sällan, så risken är liten.

Tänkte på det där med att folk inte förstår, nja...kanske inte heller så konstigt alltid för vi själva serverar ju folket runt omkring med "vår bästa sida" och när sedan straffet kommer ja, då visar vi inte oss bland folk...

//A

Ett längre liv, nej skulle inte tro det....

Man känner sig onekligen som om man är en hypokondriker med denna sjukdomen. Fast hypokondriker på riktigt kan jag inte vara eftersom jag aldrig haft en läggning för det och alltid bortsett från min egen smärta osv...

Men i natt fick jag känna smärta på e nytt ställe, njurarna, vilket jag har ännu. Dessutom har jag under hela mitt liv varit frusen om händer o fötter och måste allt som oftast sova med strumpor på, haha jo jag vet, vilken sexdödare, men i natt vaknade jag flera ggr av ordentlig smärta och en obehaglig värme i fötterna, som fortfarande sitter kvar.

Som jag skrev tidigare så hade jag nästan 3 mycket bra dagar vilka gjorde mig nästan löjligt glad, men igår var ingen höjdare. Ärligt talat så perioder under dagen kände jag mig som om jag var döende, ja så dålig är/har jag varit i mellan åt de sista....6månaderna. När de dagarna/tillfällena kommer då är det inte mycket med en.

Har nu 2 nätter gått upp till en halv sobril för att kunna få någon sömn, men vet inte vad jag skall tycka ännu. Läkare sa att jag skulle ta den ca 2 h innan sängående, men det fungerar inte för efter ca 15 min så är jag helt groggy och har ingen koll på vad jag gör, hmmm och ändå är jag inte uppe i full dos. Med all medicinbyte den sista tiden så är jag nu mer än övertygad om att jag är extremt känslig för biverkningarna.

Sa till min dotter igår, att även om jag inte vill så skulle bla fibrofolk ha 3 ggr så långt liv. Jag menar att man får sätta så mycket på "vänt" för denna idiotiska sjukdomen. Vänner, vardagliga göromål, roliga saker, hobby´s osv kan man inte ägna sig åt i den utsträckning man så gärna skulle vilja/behöva. Nu inför vår kommande Thailandresa om 16 dagar:)))...så för ca 6 veckor sen, lade jag en hög med kläder som skulle fixas med symaskinen och jag tänkte; Åh det finns gott om tid...Jo visst, men hur många bra dagar har man haft under de veckorna...Ja dom e lätt räknade.

Värken i händerna,armarna är riktigt jobbig idag och efter detta inlägget så har det knappast blivit bättre, men men......Så tyvärr måste jag avsluta nu...over and out, see you...../A

Stöd

Ja då har vi det där med stöd. Hur skall människor kunna stötta någon med en sjukdom som knappt någon förstår sig på inte ens jag själv?!...Den ena dagen är det si och den andra dagen så, ja inte är det lätt. Jag har alltid varit en supersocial person, men de sista 5 åren har gjort mig lite osocial. Jag har tom isoleringstendenser och vem kunde tro det...Kanske beror det på att min enda trygghet har jag i mitt hem och det är SÅ lätt att fastna i det. Många har förstått och anpassat sig till det, vilket jag är väldigt tacksam för. Sen finns det dom som visat sig vara missnöjda med det och inte sagt något under tiden och som sedan slängt ur sig det i efterhand. Sånt blir man så ledsen av...Men å andra sidan så är det inga riktiga vänner. Dom säger ju att i nöden prövas vännerna och man ser då vem som finns kvar. Det är dom man skall hålla fast vid.
Jag vill ju också så gärna vara ett stöd till mina vänner och min släkt, men jag måste erkänna att det inte är lätt när man knappt har kraft till sig själv och sina barn. Jag får också en känsla av att det bara är nuet som räknas och inte allt man gjort då man hade en frisk kropp och massor med ork. Ett bra exempel är; En nära släkting gnäller på mig då och då för att det är snart 1 år sedan jag var hos dom. MEN varför kan inte alla dom andra 20 åren räknas då jag alltid ställt upp och hälsat på titt som tätt????!!!!!....Nej det är väl klart att just de sista åren som kantats av sjukdom och diverse problem skall räknas. Så, nu sjunger min lilla gumma (dotter) så nu får jag avsluta för jag tappar koncentrationen hela tiden, tyvärr. Ja så lätt tappar jag fokus....

//Annika