torsdag 11 mars 2010
Är en svag människa verkligen en dålig människa?
Läste idag på en "fibroväns" sida något om att hon ville vara stark och det fick mig att tänka på hur jag själv känner vad det gäller det här med svaghet o styrka. Jag själv har alltid sett mig som en stark person, tills jag blev sjuk för då försvann allt det. Inte med en gång, men under årens lopp efter motgång på motgång. så har styrkan avtagit. Jag har verkligen försökt att vara stark och har velat vara det även sedan jag blev sjuk men det är så jäkla svårt. Faktiskt inte så många som vet hur jag egentligen känner mig, för det är lite av en skamm att erkänna sig som svag. Men hur kan man ändra på ett beteende man haft under typ hela sitt liv och gå från att vara stark, oberoende, hjälpsam osv till att bli svag, beroende och behövande. Jag tror det är betydligt lättare att göra tvärtom, att vara svag men växa och utvecklas till en stark människa. Oavsett vad så kvarstår mitt problem med att vara svag, eller hur?!...
Jag har SÅ svårt för att be om hjälp och det skall MYCKET till innan jag gör det. De som är i samma sits FÖRSTÅR verkligen problemet. Jag vet att man är jäkligt dum mot sig själv och den som straffas av det är en själv, men att vara svag, hjälplös och behöva be om hjälp ÄR några av de värsta sakerna jag vet. Jag försöker ändra på det beteendet men sånt tar tid men jag måste helt enkelt ändra mig för så som sjukdomen slagit ut mig denna vintern så lär jag bli tvungen att ändra på mit tänk..//A
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar