Trött jag blir!!!

Efter att varit nästintill lamslagen av den ursprungliga sjukdomen fibromyalgin under den extremt kalla vintern så såg man fram mot våren och hoppades att den skulle underlätta, varjefall såpass att jag kunde påbörja mitt icke existerande sociala liv....
Och jag har känt att det vändt såpass att det finns fler bra stunder än dåliga, så nu skall det socialiseras så det stänker om det!!!

Men vad händer då, JO min bil kraschar helt och hållet....men efter sol kommer ju regn som dom säger...(fniss) och japp det kunde jag konstatera att i mitt fall inträffade det varjefall en gång då banken godkännde mitt låntagande trots min sjukskrivning.....Jag köpte en bil och lyckan var total...yeahhhh!!!

NU kan jag köra och hälsa på alla som jag gett återbud efter återbud pga sjukdomen eller bil, typ...
Men NOT, då blir först den ena dottern sjuk, sedan nästa och till sist den tredje som blir såpass att 2 läkarbesök krävs på samma vecka...stackars barn. Men vi ser ljuset;).....Hon är på bättringsväg och hennes mamma kan börja så smått slänga ur sig till lite vänner att: SNART kommer jag och hälsar på för nu har jag som sagt en bil....Yeahhh.....

Men NOT!!!!!

Nej nu har jag nästan tappat rösten, feber, infektion och ont i bihålerna, så där flög mitt så efterlängtade sociala liv!!!
Vet inte hur många ggr det sista halvåret som jag typ lovat att jag skall komma och hälsa på folk men pga av kass bil och sjukdomen så har det blivit stopp. Jag har full förståelse för dom som skiter i en helt och hållet efter avbokning på avbokning.....Men till er vill jag säga att jag vill så gärna träffa er men numera så är det inte min hjärna som bestämmer utan metadels min kropp. Kommunikationen mellan min hjärna och kropp är bruten för alltid och framtid. Så hur gärna jag än vill så är det inte jag som bestämmer utan som sagt min KROPP!!!

Men jag har inte tappat tron riktigt än så till er som väljer att stanna kvar som mina vänner - Jag kommer en dag men när vet jag inte riktigt än....

Love to you......

Klok som en bok - Skulle inte tro det...

Man gnäller på barnen ifall dom efter upprepade misstag inte lär sig men har man själv rent mjöl i påsen?
Under den sista vintern som dessutom var den värsta min fibro har gått igenom, så trodde jag att jag sänkt mina krav på mitt liv....Då menar jag vad det gäller i princip allt!!!......

Under Vintern har det varit såhär;

Jag städade inte lika ofta (har alltså varit grym pedant)

Inte lika petig med att stryka (när barnen var små strök jag tom deras babytrosor)

Kunde låta saker ligga framme (återigen grym pedant)

Städade inte som en gnu innan fest eller kalas eller besök etc. (Förr städade jag tom garaget ifall någon av gästerna hade något ärende dit)

Tur man var som sämst i kroppen då det var snö som täckte trädgårdens göromål ( Förr krälade man i trädgården/rabatterna titt som tätt from Mars-Sept)

Ifall det var disk i vasken så kompromisade jag med mig själv och lade en snygg handduk över

Lät flickorna sköta sina rum själva ( Dett är ett STORT framsteg)

osv..............................

Men ni kanske förstår vad jag är för typ av människa i grunden.......Men som sagt det var under vintern. Fast jag får ändå medge att jag HAR ändrat på mig MEN det jag vill komma fram till här är att när perioderna med fler "måbrastunder" börjar öka då ökar även mina krav igen. Pga av sjukdomen kan jag aldrig bli som förr men för att vara sjuk så har jag fortfarande alldeles FÖR höga krav!!!

Jag tror att någon vill säga något till mig genom att först ge mig en kraftig utmattningsdepresion och inte nog med det utan sedan en sjukdom med även sk fysiska hinder......Så klok jag känner mig just nu, fast sanningen är den att detta har jag kommit fram till för länge sedan men tror ni verkligen att jag har lärt mig något?!!!...Jodå, men VÄLDIGT LITE för att vara en 41-årig vuxen kvinna med 3 barn:-//

Thats ME......