Måsten...

Kom hem från Thailand efter 24 h på resande fot, kl 04.30. Det första jag fick göra direkt efter jag satt min fot innanför dörren var att ta mig iväg och köpa kattmat. Jag möttes av 4 st hungriga katter och maten hade tydligen tagit slut innan på dagen. Men vem kan gå och lägga sig och veta att dom var hungriga. Sen hade vi ju varken kaffe, bröd eller dyl till frukosten senare på dagen, så som tur var så hade vi en Q8 mack som hade öppet dygnet runt. Dessutom fick jag bädda rent i sängen så allt detta blev lite av en katastrof för mig och min kropp, efter den långa resan och hade svårt att komma till ro sedan, så det blev bara typ 5 halvt sovande timmar. Sen var det bara att börja packa upp för det var ju saker vi behövde under dagen, så lika bra att ta allt med en gång...(NÄR skall man lära sig??!!)

Jag har de sista åren verkligen taggat ner vad det gäller städning och krav på hemmet osv, men det finns vissa saker som bara INTE går att bortse från.

Som tex; en massa disk, en massa katthår, oreda överhuvudtaget gör mig knappast avslappnad även om jag verkligen försöker. Så det var bara att grabba tagi allt när jag vaknat vid lunch. Diskning, bädda rent fler sängar, dammsuga, tvätt osv, så min egen dusch blev inte förrän vid halv tio på kvällen.......Så för första gången på ÅR så somnade jag i soffan helt utmattad och tog mig in i sängen så småningom. Men inte sov jag värst bra, jag vaknade titt som tätt och sprang på toa, så kl 09 gav jag upp försöken att sova och gick upp. Kroppen värker överallt, huvudvärken och det allmänt dåliga måendet är tillbaka.

Hur som helst så är det dax att ta sig i kragen för jag är ju som sagt ensam mamma och maten kommer knappast hem till mig så nu jäklar.........


.......skall jag gå in o lägga mig ens stund till och försöker med mitt; nu jäklar liiite senare. Jag menar det kan väl inte vara hela världen om jag skjuter på mitt; nu jäklar?! Det gör jag ju hur ofta som helst annars....Först så känner man sig såååå superenergisk och sen för att i nästa stund vara nästintill OOOOOsuperenergisk:(((((((...........



Bilden ovan, tja det är kanske inte så jag ser ut men så jag känner mig just nu....

Thailand del.1

Vet inte i vilken ände jag skall börja och berätta om de senaste veckorna, men i min egen hjärna har jag redan bloggat om allt:))...Även om jag i princip var helt frisk under tiden i Thailand och värmen gjorde under med min kropp, så gjorde även den väldigt höga värmen en väldigt slö. Fast å andra sidan om jag jämför hur lite jag orkar här hemma så orkade jag fantastiskt bra därnere, så slö var jag kanske inte direkt, menar bara att orken för bloggen fanns inte riktigt, men mentalt gjorde den om ni förstår:)))
Jag sov typ 8 h per natt, sedan frukost, efter det under parasollet några timmar, sedan lunch, solstolen igen, hem vila och duscha o fixa till sig och sedan iväg någonstans och äta samt alldeles för mycket shopping, dvs VÄLDIGT mycket motion för en kropp som inte är i gång värst mycket.
Sen måste jag tillägga alla människor man träffade dvs den sociala biten samt alla typ 10 st böckerna jag hann läsa...Så egentligen var det ett maraton för mig fast inget blev direkt jobbigt, inte ens då våra tonåringar bråkade för fullt. Jag har mått som en prinsessa kan man säga dessutom har hjärnan känts som mer normal än som det skrutna äpplet som den brukar kännas som.

Jag gjorde inget annat de första 3 dagarna än att tjatade om hur BRA och annorlunda jag mådde:))...Ingen daglig huvudvärk, illamående och knappt ont, jag menar vad mer kan begära.


Jag är för evigt tacksamm till min fd man som gav mig möjligheten att få vara "frisk" i 2 veckor. Det skickade jag förresten nyss till honom och jag fick tillbaka att det var JAG värde eftersom jag är väldens bästa mamma till hans 3 barn....Naw...så underbart snällt, å andra sidan är han en underbar pappa till våra döttrar:))


Åh vad bra jag är just nu varje fall...för vid senare tillfällen, kommer jag inte att hålla med, så det e väl bäst att sätta det i print nu på en gång.


Visst e likheten slående hahahaha......


Nej nu orkar jag inte mer idag, så fortsättning följer....see you

Val....

Jag har slutat umgås med 3 av mina vänner av diverse skäl. Jag slutade egentligen aldrig umgås med 2 av dom, för den ena av dom och jag hann liksom egentligen aldrig återknyta vänskapsbanden så att säga och den andra och jag hade egentligen inte så värst mycket kontakt och var den som jag valde att inte ha som vän längre, pga flera olika saker och jag tyckte att nu fick jag säga stopp. Den tredje har jag känt längst och vi var riktigt tajta, ja det vill säga tills att den personen jag valde att sluta umgås med, helt plötsligt prioriterades på ett sätt som gjorde mig så fuktansvärt ledsen. Efter det så vill jag liksom inte vara med i det längre. Jag hörde inte av mig mer och inte hon i heller, så på den vägen är det.

Klart att man är ledsen men finns inte så mycket jag kan göra. Jag kan väl inte kräva att min bästa kompis skall prioritera så som jag vill, däremot kan jag göra ett val, vilket jag gjorde och jag lämnade. Hela situationen med dessa 3 gjorde att jag mådde fruktansvärt dåligt och bidrog bara med ännu mer ångest. Hur som helst så den andra personen hade saker under förvaring hos mig och som jag låtit stå även de 6månaderna vi inte varit vänner. Men nu har jag kommit till den punkt att jag vill inte förvara de åt henne, varför skulle jag? Fast det handlar oxå om att jag själv behöver platsen. Hur som helst så mailade jag att hon fick ta sina saker till helgen, bara ett ganska kort och konsist meddelande. SEN fick jag tillbaka hur illa jag betede mig och att de andra två inte förtjänade min behandling...De andra 2 är alltså de 2 som varit mina vänner längst, dvs 8 resp 12 år. Hon som nu tydligen för deras talan, presenterade jag för de andra 2 och hon har väl känt dom gott och väl i 5-6 månader...

Men återigen till vad det gäller min behandling av dom. Hallå, vad händer? Vad för behandling? Jag har gjort valet att inte höra av mig längre för att jag mådde fruktansvärt dåligt av situationen!!!!Jag hade ångest som bara blev värre, som i sin tur påverkade fibron osv. Ja ni som har samma skitsjukdom vet hur minsta lilla påverkar kroppen negativt. Jag har inte gjort något mer än dragit mig undan och med det så har jag behandlat dom illa?????....Två av dom sprang knappast ner mina dörrar än mindre tog sig tid att stötta då jag mådde så dåligt att jag hade knappt någon livsenergi, så VEM har då behandlat vem illa?

I alla fall så skickade jag ett svar på hennes mail och i vilket jag avslutade att jag bad henne att inte maila mer för jag ville inte ha kontakt. Men jo då, det kom ett mail till, i vilket hon mer eller mindre bara upprepade det jag precis skrivit. Vad hände sen? Jo sen blockade hon mig så att jag inte kunde svara på mailet....Hm..Vad säger det om denna personen? Hon har tidigare anklagat mig för att kör med lågstadiefasoner, men vad är då detta????

Självklart har jag oxå del i detta, men jag gjorde ett val. Är jag en dålig människa för att jag inte kan stanna i en situation som jag mådde dåligt av? Givetvis så saknar jag de 2 som jag haft längst som vänner, men eftersom jag inte vill/kan umgås med hon som jag känt kortast tid, pga av att jag helt enkelt tycker att hon har betett sig mycket illa och hon är med på både det ena och andra, så vem är jag till å kräva att dom inte skall umgås med henne. Nej så jag drog mig undan...

Invalid....

Ja då vart det kväll och jag fick långt om länge igång min kropp...men örrk vad segt det var. För er som inte riktigt förstår känslan så säger jag så här; Tänk er en rejäl bakfylla eller en pågående influensa och försök då fixa allt som måste göras inför en 2 veckors Thailands semester. Jag mådde riktigt dåligt innan idag men senare på eftermiddagen lättade det lite. Den sista tiden har förmiddagarna varit värre och framåt eftermiddagen/tidig kväll har jag känt mig lite bättre, åtminstone i några timmar. Jag hoppas verkligen att det ändrar sig när jag kommer till värmen annars är det verkligen illa. Jag menar så mycket pengar osv för att jag skall ligga och sova bort tiden. Jag har nämligen inte rest utomlands då jag varit så dålig tidigare....
Idag har flickorna kommit hem och deras pappa har varit och hjälpt mig att packa lite. Hemskt att man inte kan göra det själv och man känner sig som en invalid. Sedan har vi det där med ljudkänsligheten och den bristande förmågan av att sortera olika ljud...Jag kan nog inte säga det FÖR många gånger men jag får panik när alla pratar på en gång eller när jag försöker fokusera på något och någon pratar med mig under tiden. Jag har ju sagt ifrån, Varför vill inte människor förstå???!!!!......Ser faktiskt fram emot den långa flygresan, ja inte vad det gäller min kropp men min hjärna kan få lite avkoppling......yeahhhh.....

Kommunikationen mellan kropp o psyke...

Det är väl märkligt att trots jag inte känner mig stressad i hjärnan så är kroppen det. Nu reser vi på Onsdag, övermorgon alltså och jag har inte kommit någon vart alls. Kroppen vägrar sammarbeta med mig:((

Jag är SÅ spänd i kroppen, käkarna, huvudet...ja i princip hela jag mer eller mindre. Förut vart jag mest stressad i huvudet (hjärnan), (blir jag fortfarande men då av att folk pratat för mycket eller för mycket ljud runt omkring) men nu så känns det som om stressen passerar hjärnan och går rätt ut i kroppen och slår ut den fullständigt. Jag blir så ledsen för här sitter jag och SER frisk ut men på insidan är det KAOS!!!!
Försöker tvätta lite och även om jag inte har svårt i sig, för att hänga tvätten så får jag mjölksyra nästan med en gång och blir svettig, svag och illamående...Ja och sen får vi inte glömma det lilla huvudet som alltid dunkar:((...Jag skulle så gärna vilja ha några huvudvärksfria dagar..SNÄLLA!!!!!!
Fick ta en atarax i dag för att få lite hjälp till att slappna av, fast än så länge vet jag inte om dom funkar, de gör det ibland, så det är som ett litet lotteri...


Jag skulle vilja ha denna boken så jag kan lära mig att förstå, om än jag ÄR ett fysiskt praktiskt exempel på att det är så....

Hastighetsbegränsningar för tal...

Ända sen jag var liten t.o.m för 6 år sedan så kunde jag ta in information i samma hastighet som man kan köra på motorvägen i Tyskland, dvs fri hastighet. Men efter min utmattningsdepresion så sänktes den och jag måste numera följa Sveriges hastigheter.
Så efter utmattningsdepresionen höll jag sedan 110, ja eller knappt, i något år. Men sedan fick jag Fibromyalgi och efter hand som den sjukdomen bara har förvärrats så har hastigheten nu sänkts till hela 50 km/h.
Ni kanske förstår hur jobbigt det är när någon pratar i 110 km/h men min hjärna tar bara in 50 km/h..hmm...Vad skall jag göra? Ge dom böter? hahaha.....
Eller i varjefall göra som skylten på bilden visar, att inom visa tider råder speciella tal-hastigheter, så då blir det följande tider att följa:))))

Morgonen: 20 km/h
Dag: Mellan 20-90 km/h
Kvällstid: Varierar oxå beronde på mående som sagt mellan 10 km/h-uppåt

Förändrad både i kropp och som person...

Ja då var det kväll här i lilla Glumslöv och jag är rätt trött. Har faktiskt lyckats vara lite smått i rörelse tidigare, bla sorterat tvätt, plockat undan, sytt och sedan ett varmt bad. Efter det borde jag ha lagt mig ett tag för att få ny energi till kompisbesöket, men visst är man rätt korkad i mellanåt för inte gjorde jag det. Så M kom, alltid lika roligt att träffa henne, vi ses ju liksom inte på ett par veckor då jag är i Thailand. Kände strax innan hon kom att mitt "bra" mående var på väg neråt, med huvudvärk, illamående, bullrig i magen, ont i ryggen då jag andas och allmän värk...urrkkk....fast inte lönt att sitta å undra om det hade kunnat hävas om jag hade tagit den vilan..

De senaste dagarna tycker jag mig ha märkt en liten förändring i mitt mående. Tidigare kändes det som det knappt fanns några bra dagar eller perioder, men nu så har jag haft lite fler tillfällen med bra mående...hm...jag vågar knappt säga något för vips så har det vändt...

Så många gånger, när jag ska blogga, som jag tänker; Nej men kan ju inte skriva hur dåligt jag mår nu när jag nyss skrev hur bra jag mådde eller vise versa. Folk tror ju inte man är klok...Men det är ju just så det är med denna knäppesjukdomen, det kan vända på några minuter. Oftast vänder det snabbare från bra till dåligt än tvärtom.
Mitt minne är just nu värre än någonsin, alltså närminnet. Pratar någon med mig och är tysta en pytteliten stund och sen återtar ämnet så blir frågan; Öh, vad var det nu vi pratade om. Känner mig helt senil!!!..Men det har väl att göra med att det mesta flippat ut i kroppen, så varför skulle inte minnet drabbas??.........


När jag läser andras fibromyalgibloggar, så även där har jag märkt tvära kast mellan bra och dåligt och det är just så det är. När jag har en dålig stund/dag eller period då är man off och skriver därefter och när man sedan har en bra stund/dag period, ja då skriver man utefter den känslan/måendet. Andra friska människor kan jag förstå om dom läser det vi skriver och som verkligen undrar om vi har alla hästar i samma stall:)))) Det är sjukt jobbigt med denna ny sk identiteten, man skall lära känna en helt annorlunda kropp jag även knopp, för så gott som allting har ändrats. Jag har under typ 35 år varit van att handskas med mig på ett sätt men nu skall jag lära mig ett helt annat sätt, tja jag hoppas jag är färdiglärd innan jag dör hahaha....




Read more: http://www.mylivesignature.com/mls_wizard2_1.php?sid=54488-112-F64AC6052598A83405F4D366CCD40E04#ixzz0ilAGEQYp

Ångest, ensamhet och tystnad...

Nu har jag äntligen fikat med Annika min ungdomskompis och hennes 2 flickor...yeahhh....Fast det går så lång mellan gångerna så är det alltid lika roligt att träffas och prata gamla minnen:)))
Men nu är min hjärna helt slut, orkar inte ta in mer idag. Vill ha TYST omkring mig, ja förutom tv´n.

Är det bara jag som pendlar mellan glad och arg?!...
Glad är jag då jag får slappna av, vila hjärnan..
Arg är jag då folk inte förstår hur TRÖTT min hjärna kan bli och vilken panik jag får då jag inte får vila den och när jag säger att jag VILL INTE PRATA!!! Nu menar jag inte att detta är riktat till mina barn för jag tycker dom tar hänsyn så gott dom kan och vad det beträffar så när det gäller ens barn så har man en annan ork eller tålamod eler kanske rent av en reserv-ork just för bara dom....

Jag kan skifta i humör från den ena minuten till den andra och känner mig ibland helt knäpp. Vill bara ha egentid men de sista åren har det varit svårt. Har haft/har släktingar boende här och för det mesta känns det som om mitt liv går ut på det. Det handlar inte om några veckor eller ett par månader utan år. Tror att en stor del av min ångest beror på det. Jag hade ju knappt fått min diagnos förrän jag fick inneboende än mindre hunnit bearbeta och ta mig igenom det och jag känner att jag kommer inte kunna det ordentligt så länge det är som det är här hemma. NÄR SKALL JAG FÅ TID FÖR MIG SJÄLV??????

Jag vill fly
gömma mig
någonstans där
det är total tystnad
Det brukade vara
mitt hem
men inte längre
Tystnaden finns
inte längre
Ensamheten existerar
inte mer
Men jag behöver det
NU mer än någonsin!!
Det är min enda önskan..
//A

Öörrkkk, vilken dålig början på dagen...

Ja igår hade jag en riktigt bra dag, inte idag. Idag är nog det mesta fel:(((....Illamåendet srålar upp i strupen,nacken, huvudet, bihålerna, axlarna och armarna värker värre än tidigare....ÖÖÖrrkk...Gick upp imorse kl 06.00 o väckte den äldsta, tog min medicin, lite kaffe och bäddade sen ner mig igen, med förhoppning att må liite bättre när jag vaknade. Men NOT!!!....Försöker att inte känna stressen inför resan. Eftersom jag är verkligen enormt känslig för stress så försöker jag med all kraft att hålla borta stress. Men vet helt ärligt inte hur det ska gå för jag är en mamma och ni som själva är det, vet att även om man tar bort många måsten så är det ändå många kvar inför en resa med en hel familj....
Mitt mående idag är nog en kombination av dagens väder och gårdagens "bra"dag...
Idag kommer en ungdomskompis på en fika, vi har inte setts på flera år vilket jag ser så fram emot. Hoppas bara jag kan vara någorlunda okej under de timmar vi ses. //A

Forts...på Torsdagen

Ja som sagt så har jag mått bra under dagen, ja i princip hela dagen faktiskt....yeahh.
Jag har bara haft lite dålig matlust men det har ju varit det minsta problemet egentligen...Störtskön känsla när man har en sådan bra dag att man kunde röra på sig och dammsuga ,damma, fixa lite tvätt, fika med ett par personer, japp den känslan är obeskrivlig. Men nu dax för sängen....see you imorgon//A

Torsdag...

Vaknade imorse kl 06.00 och skulle väcka min dotter, så jag gjorde det. Mådde inte alls bra så jag gick upp, tog min medicin och lade mig igen tills 07.30. Gick upp och efter att stelheten gett med sig så mådde jag faktiskt BRA:))))....DET måste vara ren tur med tanke på att jag bestämt en fika med en killkompis här i G-löv och när jag brukar bestämma något så blir det sällan så som jag vill. Men för en gångs skull så yeahhhh....DÅ känns livet allt bra, trots allt...

Imorgon kommer en ungdomskompis till mig som jag inte träffat på några år, ska bli jätteskoj:))..Så nu skall jag vila ett par timmar så jag kan få städat lite sen och dessutom är jag helt slut efter fikan och nu känns det mindre bra i kroppen. Måste oxå få sytt det sista inför resan och gärna tvättat en maskin tvätt. Känner mig allt lite stressad som sagt inför resan. Ja det är ju 5-6 dagar kvar men en kropp som bara funkar, knappt till hälften, ja då är det svårt att hinna med....
//A

Tröööötttttt.....

Usch vad jag har varit trött idag och mått som, jag vet inte vad. En konstig värk när jag andades som kommit å gått över ryggen, lite som om man har lunginflammation. Men det sätter väl inte sig där, eller.....Ja sen är de det vanliga tradiga, illamående, jäkla huvudvärk och sörens ont i nacken och i mellanåt pulserar det till ordentligt där och då bli illamåendet ännu värre.....Typ växtvärk i armarna oxå...Ja nu orkar jag inte räkna upp mer...hm..tar ju aldrig slut, så när man sitter och skriver så tänker man då man läser igenom det att herregud; det är verkar helknepigt-MEN ACK SÅ VERKLIGT!!

Och ännu en gång jag är just nu ännu mer trött för nu är nattmedicinen intagen och är redan dåsig så jag hoppas det går att läsa det jag skriver...Så natti alla...//A

Riktigt dålig period nu...

Ja trist är det, för jag har lyckats stanna kvar i en dålig period. Kanske är det den underliggande stressen inför resan eller så är det bara en dålig period. Igår låg jag från och till ända fram till efter 13 tror jag det var. Kroppen vägrade må så pass att jag kunde tvätta håret. Men ack den som ger sig så till sist piggnade jag till och fick tvättat håret, sen kom en av mina bästa vänner på en fika. Efter det så hann jag övningsköra med dottern, samt handla lite och posta några paket. Dessutom fick jag handlat min älskade suschi....yeahhh...så den avnjöt jag till favoritprogrammet Glamour haha....Sen hann jag sy några stygn med symsakinen och då kom mellersta dottern så det blev mys en stund.... Innan mellerstan döck upp så kände jag redan då att kroppen´s "bra" tid var över och det började kännas sämre. Vi vet ju att det kan förändras från den ena minuten till den andra:((...Så sen blev jag liggandes på soffan tills det var dax för sängen. Sovit got de första typ 3 h och resten har jag haft så ont så det har inte blivit så mycket sömn...Just väckt den äldsta och proppat i mig mina smärtstillande och har jag tur så blir jag liiite dåsig av dom så kan jag sjunka in i en skön sömn igen....Ja ja...hoppas kan man ju.
//A

ONT!!!

Vaknade och undrar vem som kört över mig?....Värken pulserar i huvudet, nacken, bihålerna, axlarna, benen, händerna, armarna...ja på de flesta ställena. Jag känner mig rejält bakis, trots alkoholintag noll.....Illamåendet sveper över mig..
Vill ha en j-a anledning till varför jag är så j-a dålig nu!!!...Kanske vädret, alltså nu när det börjar bli vår och sen har jag mens och då tenderar värken till att bli mycket värre....
Yes....hittade nog några anledningar trots allt. Fast jag gjorde en del saker i går, men va fasiken, det var ju lugna saker, lite sysaker, lite tvätt o liiite dammsugning, men det var ju som sagt knappt någonting. Hur j-a mycket invalid skall jag bli egentligen???...Jag är rädd!!! Jag vill ju må bättre nu när våren är på väg, inte bli värre:((
Nej nu får jag gå och lägga mig ett tag till och hoppas på liite bättring senare. Har en del ärende idag juuu.....//A

Förvirrad, nej bara för litet huvud till för många tankar:))

Sovit ganska bra, men som vanligt när man vaknar så är man stel, illamående, huvudvärk...ja ni vet. Den mellersta dottern började tidigast och stack iväg, sen var det den yngsta´s tur. Jag sa att hon kunde ta 09.30 bussen för hon börjar inte förrän kl 10. Så hon stack i väg till bussen och jag skulle just återvända till sängen för ett par extra timmar, klarar mig inte på de 6,5 h jag fick. Men just som jag skulle det så ringde min mobil och när jag såg att det stod Ronja, ja då gick det upp ett ljus!!...Hon sa, mamma enligt tidtabellen går inte bussen halv bara hel. Japp det BORDE jag som mamma veta vilket jag gör men minnet är ju inte som det varit, så ännu en gång skickade jag iväg henne till en buss som inte går. Så jag kastade mig i bilen och körde henne till skolan, så var det med det:))))

När jag sedan nådde sängen så blev det 1,5 h vila, dock ingen sömn, men men. Solen lyser med all sin kraft och jag BORDE känna mig glad och upprymd som så många andra gör när våren kommer och solen lyser, men not!!..Så fort man känner en liten glimt av positivitet så slåss man ner av kroppens signaler och det känns nästan som om fibron bara väntar in rätt tillfälle att banka ner en i skorna igen......

I allafall så har jag varit lite aktiv och samlat in vinterkläderna till en hög och satt igån en maskin disk och tvätt, yeahhh...Det är ju liksom dax att börja tvätta inför resan till Thailand om exakt 9 dagar:)))..
Andra kan säkert tycka att, ja men det är ju hur lugnt som helst och det är väl klart att det är för dom som är friska, men inte för mig bland annat. Jag vet inte hur många bra dagar det blir av dessa 9 dagar som återstår...Så jag får ta tillfälle i akt så fort den känns bra eller hyfsad åtminstone..Just nu har jag paus efter mina aktiviteter, därav blogginlägget:)))
//A

Medlidande?Nej tack!!..Bara FÖRSTÅELSE, tack..

Under de åren jag haft fibro så har jag inte velat vara med i någon fibrogrupp, knappt heller läsa om det. Jag var så rädd för att jag skulle dra på mig symtom som jag egentligen inte hade och bli en hypokondriker. Numera vet jag mina symtom och nu under min ganska djupa depression behövde jag verkligen någonstans att ventilera. Eftersom facebook är typ det enda "sociala" jag oftast orkar med så blev det ganska naturligt att jag sökte en fibrogrupp där. Ingen behöver oroa sig för att jag fått fler symtomer, däremot så har jag börjat förstå...
Ju mer jag börjar förstå desto mer tycker jag att mina nära borde försöka förstå. Flera av mina nyfunna fibrovänner har jag läst att dom känner sig oxå ganska ensamma i sin sjukdom och få känner sig förstådda. Vi fibromänniskor kan ju ha ett konstigt beteende som inte är lätt att förstå sig på, det erkänner jag, men för att inte det skall missförstås så behöver vi inte medlidande utan FÖRSTÅELSE..

Det är jäkligt jobbigt att under de sämre perioderna känna sig som en jäkla hagga som en fibrovän uttrycker det på sin blogg http://frufibbro.blogg.se/, men ack så rätt uttryckt.

Annars har denna dagen varit som många andra. Mådde pyton när jag vaknade och fick efter första blogginlägget lägga mig igen ett par timmar. Sedan fixade jag lite smått här hemma. Fick middag serverad och min mellersta har varit helt underbar denna veckan. Hon har gått från att vara arg på allt och alla till totala motsatsen. Hon hjälper till med allt och har gjort det nu de sista dagarna. SUPERDUKTIG!!!...Min äldsta är annars den som har hjälpt till mest och den yngsta säger aldrig nej när jag ber om hjälp. Vilka underbara flickor jag har :)))).....
Som sagt, efter då fixat lite och ätit och så vart jag halvt medvetslös, så jag var tvungen att lägga mig ett tag, idag har det blivit mycket vila.
//A

Igår hade jag kul nu kommer straffet

Kl är 11 och jag har tagit mig ur sängen och tagit mina smärtstillande och nu landat i soffa. Med tanke på HUR jag mår så måste jag ha; festat ordentligt igår, druckit till jag däckade samt blivit ordentligt misshandlad. Eller?....

Nej sanningen är den att jag hade min goa kompis och hennes döttrar på besök. Inte så ofta man kan kosta på sig en sådan trevlig dag, men som sagt nu är det betalningsdax i form av det jag skrev i början.

Jag mår så illa och har en sådan migrän att en kräkning känns inte allt för långt ifrån, fast å andra sidan så kräker jag mycket sällan, så risken är liten.

Tänkte på det där med att folk inte förstår, nja...kanske inte heller så konstigt alltid för vi själva serverar ju folket runt omkring med "vår bästa sida" och när sedan straffet kommer ja, då visar vi inte oss bland folk...

//A

En liten mental påfrestning kan slå ut hela systemet...

Dagen började med, som vanligt värk, känslan av bihåleinflammation och jäkla huvudvärk. Vi skall ha gäster idag och har ju som sagt några saker som behövs göras innan. Under tiden jag höll på med "sakerna" så uppstod en kris med en nära vän och efter jag engagerat mig i ett samtal vad det gällde denna person, japp sen vart jag helt slut. Så det första jag gör är att jag sätter mig ner och tänkte jag skulle skriva ner hur jag reagerar med en gång, med tanke på att jag senare ikväll, förmodligen inte minns speciellt bra. Efter att hjärnan fått gå på högvarv som vid denna krisen idag, sen finns det inte mycket mer att hämta av mig under resten av dagen. Well lite kanske....Men OM jag nu skulle rättat mig efter sjukdomen, ja då skulle jag bara ta det lugnt och typ mediterat resten av dagen, MEN nu har jag bestämt med en kompis och hennes flickor och jag ser sååå fram emot det, så det blir till att trotsa högsta makter vad det gäller sjukdomen. Det är väl tur man har lite jävlaranamma i sig. Fast jag måste erkänna att det där jävlaranamma besegras ganska ofta av fibron.

Men åter till att jag var helt slut efter det som hände. Alltså jag bara engagerade mig i ett krissamtal en liten stund, men ack som det kan göra skada på fibron. När jag sedan som sagt satte mig och skulle blogga, så funkar inte det riktigt OM jag inte har helt tyst runt omkring mig!!..Och jag känner mig som värsta jävla bitchen när jag ber om tystnad, ja eller jag kanske råkar snäsa till, men det är inte JAG som snäser, det är FIBRON!!!!...Jag KAN inte tänka o skriva om någon annan för ljud. Detta händer ALLTID och de som avbryter min tystnad, de förstår inte eller så vill dom inte förstå eller ta hänsyn. Så om jag säger till EN gång att jag kan inte lyssna samtidigt som jag skriver eller kollar tv för då tappar jag fokus och sen är det SKITSVÅRT att komma on track igen, vilket gör att när människor kommer och sätter sig hos mig då jag e upptagen med något som just då har min fokus, ja då nonchalerar jag dom och vad händer???..Jo, JAG mår dåligt för att jag beter mig som en bitch men egentligen är det dom som inte FATTAR!!!!!

Mina älskade flickor har denna veckan tagit ENORMT mycket hänsyn! Dom har städat, lagat mat, fixat disken osv. och dessutom börjat lära sig hur jag funkar, alltså framförallt vad det gäller min LJUDKÄNSLIGHET......

Så det jag behöver göra i nästa vecka är att inhandla ÖRONPROPPAR, fast kanske inte dom små rosa som ni ser på bilden ovan utan STORA FETA HÖRSELSKYDD som syns, så slipper jag snäsa och folk kanske fattar på en gång då dom ser mig, att jag inte ORKAR lyssna....Fast jag behöver bara gå ut i förrådet för där har jag ett par röda fast dom sitter fast i en skyddshjälm, men what the fuck...DÅ lär dom ju SE!!!!!

Tack mina ljuvliga barn för er hänsyn denna veckan, jag älskar er!! <3<3<3
//A

Värk i fötterna...

Detta har bara blivir värre och värre, framförallt sista månaden. Och visst vet jag eller borde jag veta vid detta laget att där beöver inte finnas en direkt förklaring till varför jag får så otroligt ont i fötterna. Men JAG VILL JU att det skall finnas en förklaring, för om det inte finns någon förklaring, ja då existerar det inte....hm...eller??.....Jo då, vi som blivit "belönade" med Fibromyalgi vet att det är en av det mest knäppa sjukdomarna som finns och allt går inte att förklara. Mina fötter mår hyfsat när jag vaknar men känner under dagen att det blir värre och värre och just nu så känns det som jag gått på glödande kol. Det är alltså en brännande smärta under fötterna, som ökar under dagen och på kvällen är den nästintill olidlig.

Vaknade imorse, fick iväg mina barn till skolan och sen rakt i säng och stensov 2,5 h. Jag gick upp tog mina smärtstillande, drack mitt kaffe och väntade på att vakna till....hm....men NOT idag. Jag försökte röra på mig och piggna till men det var helt omöjligt, det kändes som om jag var halvt medvetslös, så jag fick helt enkelt bädda ner mig 1,5 h till. Vet inte riktigt varför jag var så trött, men å andra sidan så, som jag nyss skrev, så finns där inte alltid en duglig förklaring. Kan vara vädret, kanske medicinen eller.........Ja listan kan bli lång. Fortfarande så känner jag mig mentalt slut och humöret går upp och ner, så det skall bli sååå underbart att få komma iväg 2 veckor till Thailand och sola, sova, vila, bada och äta gott, yeahhhhh....<3....//A

Är en svag människa verkligen en dålig människa?

Läste idag på en "fibroväns" sida något om att hon ville vara stark och det fick mig att tänka på hur jag själv känner vad det gäller det här med svaghet o styrka. Jag själv har alltid sett mig som en stark person, tills jag blev sjuk för då försvann allt det. Inte med en gång, men under årens lopp efter motgång på motgång. så har styrkan avtagit. Jag har verkligen försökt att vara stark och har velat vara det även sedan jag blev sjuk men det är så jäkla svårt. Faktiskt inte så många som vet hur jag egentligen känner mig, för det är lite av en skamm att erkänna sig som svag. Men hur kan man ändra på ett beteende man haft under typ hela sitt liv och gå från att vara stark, oberoende, hjälpsam osv till att bli svag, beroende och behövande. Jag tror det är betydligt lättare att göra tvärtom, att vara svag men växa och utvecklas till en stark människa. Oavsett vad så kvarstår mitt problem med att vara svag, eller hur?!...

Jag har SÅ svårt för att be om hjälp och det skall MYCKET till innan jag gör det. De som är i samma sits FÖRSTÅR verkligen problemet. Jag vet att man är jäkligt dum mot sig själv och den som straffas av det är en själv, men att vara svag, hjälplös och behöva be om hjälp ÄR några av de värsta sakerna jag vet. Jag försöker ändra på det beteendet men sånt tar tid men jag måste helt enkelt ändra mig för så som sjukdomen slagit ut mig denna vintern så lär jag bli tvungen att ändra på mit tänk..//A